Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Verner Ekenvall
av hans produktion. Det torde därför icke vara oberättigat att
anse, att han i dessa artiklar ger uttryck åt sina egna tankar, allra
helst som de helt eller delvis återkomma i hans senare skrifter.
Erån 1783 finns i Stockholms-Posten en artikel Om det täcka,
vari det bland annat heter: »Hwilken ängslig tid då naturen ännu
låg rå och ohöfsad? . . . Man dyrkade då et spöke, som kallades
frihet, och man gick så långt i sin galenskap, at man upoffrade
lif och blod för den inbillade lycksalighet, som man trodde henne
medföra .. . Man hade ännu icke påfunnit at höja Konungar öfwer
sit hufwud, och at fägna sig med åskådandet af et lysande Hof
som blifwit Tempel för prägten, moderne och etiquetten».1 Dessa
bitande sarkastiska rader ge en mycket god inblick i hur Kellgren
vid denna tid ser på situationen i vårt land. Men härmed är det
slut med dessa frispråkiga uttalanden. Kellgrens tid tas allt mer
i anspråk för kungens uppdrag, och med utgången av 1783
upphöra praktiskt taget bidragen i Stockholms-Posten. I december 1784
skriver han till Bergklint: »Min relation nu förtiden med
Stockholms Posten är ingen, . . .».2 Denna tystnad fortfar i stort sett
fram till 1787, varför tidningen under denna tid förlorar sitt
intresse for vårt vidkommande. Erån dessa år finnas emellertid ett
par dikter, som jag med ett par ord vill beröra, innan jag övergår
till att något närmare granska kungens och Kellgrens gemensamma
produktion.
Den första är Kellgrens skaldebrev till Armfelt, skrivet senast
i juni 1783. Under en tidigare period av svensk litteraturforskning
var man böjd att anse denna dikt skriven lika mycket mot som till
Armfelt och kungen. 1 senare tid har Risberg uppträtt mot denna
uppfattning och sökt bevisa, att dikten ej vänder sig mot kungen
och hans gunstling utan snarare är att betrakta som ett uttryck
för skaldens självhävdelse.3 Dikten är skriven i en elegant,
satiriskironisk stil, som gör, att man efter läsningen faktiskt ej vet, vad
som varit Kellgrens avsikt. Den kan tydas som en komplimang
men nästan lika lätt som en kritik. I varje fall vågar skalden här
omtala kungen på ett sätt, som om de vore likar. Någon sådan
förtrolighet mellan Kellgren och Gustav III existerade aldrig.
Den andra dikten är från 1784 och ingår i Samlade skrifter un-
1 St. P. 1783: 8.
2 Brev, s. 135.
3 B. Risberg, Kellgrens skaldebrev till Armfelt, Nysvenska studier 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
