Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Verner Ekenvall
hittills lagt ned stor möda på att hålla filosoferna borta från dessa
ämnen, men ändå kanske just dessa sutte inne med den bästa
kunskapen :
Huru? — har man sagt: dessa cabinets philosopher, . . . våga de
väl dömma om et Rikes förvaltning? — Och jag frågar: hvarför icke?
Ligga då ej Författningarne för hela allmenhetens ögon? Äro ej
deras värkningar, deras nytta eller skada, synlige och känbare för hvarje
medlem af Samhället? — Men detta förfarande må ej väcka vår
förundran. ... De styrandes högmod kan ej annat än såras af den som
granskar deras fel; deras egennytta ej annat än lida, då man uptäcker
deras ränkor. Rikshushållningen, säger en stor Fransk Philosoph och
Skald, var i fordna dagar en förborgad konst, en slags Alchymi, som låg i
händerne på några få personer, hvilka i sjelfva värket gjorde guld, men
äktade sig noga at röja sin hemlighet.1
Nu vill emellertid författaren hos alla tänkande människor väcka
»den enda ärelystnad, som hedrar en Medborgare: den at gagna sit
Fädernesland».
Detta är ett tämligen skarpt klander mot de faktiska
förhållandena i Sverige vid denna tid. I början av kungens regering hade
man riktat det ena »patriotiska» förslaget efter det andra till
honom, men dessa avta nu mer och mer. Därtill kommer så, att
han verkligen försöker göra rikshushållningen så hemlig som
möjligt, och sekretessproblemet hade även i övrigt varit aktuellt.
Redan på 1778—79 års riksdag hade kungen gjort granskningen av
riksstaten hemlig. Härvid är emellertid att märka, att sekretessen
icke enbart får betraktas som ett medel att komma förbi de
rättsliga formerna utan också som en utväg att inom rimlig tid
åstadkomma ett positivt beslut i den månghövdade och månggrenade
ständerförsamlingen.2 Men den samtida oppositionen, som visade
sig vid denna riksdag och som med förnyad styrka skulle sätta in
sitt angrepp just på denna punkt år 1786, såg däri endast ett
kränkande av de rättsliga formerna. Kellgren kräver väl här icke
uttryckligen full publicitet i rikets ekonomiska frågor, men att detta
är hans innersta mening, synes mig framgå av ovannämnda citat.
I själva verket torde man här kunna återfinna precis samma krav
på publicitet, som kom till synes i det i inledningen refererade
brevet till Rosenstein. På denna punkt har alltså Kellgren redan 1783
hyst samma åsikter som efter brytningen med kungen, låt vara, att
de ej ha samma skarpa formulering som i senare fallet. Men detta
1 Nya Handelsbibliotheket, Stockholm 1784, s. 11 ff.
2 Jfr G. Landberg, a. a. s. 52 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
