Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens inställning till Gustav III och hans politik före 1789 87
tur måste skarpt reagera mot den servila strebertaktik, som Nordin
utvecklade i avsikt att arbeta sig in i konungens ynnest. Eftersom
Kellgren med sin kännedom om Gustav Ill:s natur mer än väl
visste, hur djupt denne föraktade sina ofrälse rådgivare, stod det
klart för honom, att Nordins framgångar i politiken ej kunde
vinnas annorlunda än på bekostnad av personlighetens självständighet
och värdighet».1 Kellgrens missnöje framträder också klart i brev,
skrivna under den resa i Norrland, som han tillsammans med
Nordin och P. Bergström företog sommaren 1787. Till Clewberg
skriver han: »Nordin continuerar att vara i elakt humeur. . . . Att
höra hans beröm för Kungen och alla författningar, kan man ej
bedra sig, om man tar honom för att resa på att tjena af sin
stjerna. . . . Den nya brännvinsförfattningen har nu gifvit hans
nit et outöseligt ämne».2 Kellgrens egna åsikter om dessa
författningar framgå väl bara av den lätt irriterade tonen och kunde
knappast ta sig andra uttryck, då brevet är ställt till ro j ali sten
Clewberg. Det är först när Kellgren är beredd att ta
konsekvenserna, som han ger sin egen mening luft. Att han är missnöjd
framgår också av ett brev till J. M. Nordin:
RR. Sparres afsked, RR. Posses död &c: äro säkert bekante.
Brän-vins discourser strömma så rikeligen att man må ragla därvid. Ett
mycket djärft, mycket impertinent Utdrag af Protocollet vid
Fellingsbro Sockenstämma, löper hand imellan, och fägnar frondeurerne. Här
tviflas nu mycket att propositionen går igenom. Patrioterne vilja finna
ett nytt politiskt motskäl i det préjudiciabla exemplet att genom
underhandlingar soknevis göra Riksdagar umbärliga. Men alt detta
bekymrar mig litet mindre än medelmåttigt: och jag tackar tig, Gud,
att jag icke är som andra menniskjor: Smädare, Smickrare,
Aristo-crater, Theocrater, m. m. Min böjelse och min ställning inskränka
mig båda, vid att hoppas och önska.3
Det synes mig, som om detta brev ger uttryck åt ett mycket
starkt missnöje med händelsernas utveckling. Det visar också, att
Kellgren är mycket väl insatt i oppositionen, även om hans egen
inställning icke helt sammanföll med patrioternas. Hur det i själva
verket förhåller sig med hans »bekymmer», synes mig klart framgå
av hans travesti av den fariséiska bönen. Men han har fattat sitt
beslut: att hoppas och önsJca. Det är mot denna bakgrund, som hans
1 O. Wieselgren, Kellgren och Karl Gustaf af Nordin, Svenska Dagbladet
24 nov. 1931.
2 Brev, s. 166 f.
3 Brev, s. 168 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
