Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens inställning till Gustav III och hans politik före 1789 89
mån Hofgunst och sällskapslåf ? Söker du blott, at af ingen oroad,
och oroande ingen, gå, som man säger sin werld igenom, och låta
werlden ha sin gång? — Då, Yngling! tro mig: det är icke digy som Snillet
kallar at tala til Folket.1 Försök ej at höja dig öfwer medelmåttans
krets. Blif täck, oförwitelig, en man af God ton l Dit namn, om det
lefwer, skall dö med dig. — Om åter wid åsyn af alt hwad som rub
bar den allmänna ordningen, af alt som kränker förnuft och dygd:
om wid blotta åsyn, eller ryktet häraf, du känner ditt blod tändas, ditt
hjerta klappa, din andedrägt förkortas, tårarne brista ur ditt öga,
tankarne hoptals genomstörta din själ; och du glömmer så dig sjelf, och
du är icke mera Dig, men den dygdige som lider, men den uplyste
som förföljes: Medborgarn, Philosophen, Människjan . . . Då, Ädle!
igen-kän Snillets Gudomliga röst; då sök ej förgäfwes at qwäfwa en eld,
som, lik Äskans eld, ej skall slockna förn han förtärt dig; då fölg ditt
öde: Blif stor — och olycklig!2
Stoltare och manligare har väl aldrig skaldens prosa klingat.
Och i dessa inspirerade rader återfinna vi hans egen själsutveckling.
Han hade själv i sin ungdom stått kall för lidandet och orättvisan
och i stället sjungit ut sin njutningsfilosofi. Han hade själv sökt
framgången, ja, till och med hovgunsten, men funnit, att den ej
förmådde skänka livet innehåll. Men svikna förhoppningar, en allt
mer tilltagande sjukdom har fördjupat hans livssyn och hans känsla.
Han kan nu lida med i sina medmänniskors olyckor, och han
erfar, stormande och överväldigande, att det finns andra och högre
värden i livet än det egoistiska lyckosökandet. Skaldens kall blir
en strid mot förtryck och våld, mot vidskepelse och laster. Men,
det är folket, som skall upplysas, som självt skall bereda sin
räddning och skapa lyckligare förhållanden. På den upplysta
monarkien har han förlorat sin tro: snillet är kallat att tala till folket
och skalden att vara medborgare, filosof f och människa. Den starka
medborgerligheten finns nu med i Kellgrens skaldeideal. Marken
är beredd för den kommande oppositionen. Men ännu tvekar han
att bryta med den monark, som bevisat honom så många
välgärningar. Befrielsekampen är emellertid inledd, och vi ha nu endast
att följa dess sista faser fram till den definitiva brytningen med
kungen.
I Stockholms-Posten finna vi nu ingenting av intresse, och jag
återgår därför till breven. Dessa röra sig mest om diverse
ändringar, som kungen av politiska skäl vill företaga i Gustaf Adolph
1 Kursiverat av mig.
2 St. P. 1787: 238.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
