Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens inställning till Gustav III och hans politik före 1789 91
Nu fruktar Kellgren, att kungen skall ha något nytt arbete i
beredskap, men han vill ej längre tvingas att skriva för teatern.
Han har just nu fått privilegium på Stockholms-Posten och hoppas
kunna drägligt draga sig fram, även om han skulle mista
pensionerna. Bördan av beroendet av konungen har blivit allt tyngre,
men nu är hans beslut fattat: han vill under återstoden av sitt liv
leva som en fri och självständig man. Skalden kan nu uppträda
som medborgare, filosof och människa.
De följande breven bli allt bittrare. Krigsrykten ha börjat
surra, och för Kellgren, som alltid betraktat kriget som en
»ytterlighet af raseri», har den sista illusionen brustit. Han står färdig
att öppet deklarera sitt avfall.
Jag har nu slutfört denna undersökning, och det återstår blott
att med några ord sammanfatta mina synpunkter på de här
berörda problemen. Jag har försökt göra gällande, att den unge
upplysningsentusiasten Kellgren känt sig mycket tilltalad av Gustav
III och hans första regeringsåtgärder, som ju gåvo rika löften om
upplysningsidéernas realiserande. Allt talar också för att Kellgren
verkligen sympatiserat med författningen av 1772, då dess bokstav
ju tycktes ge garantier för en verklig lagbunden frihet, något som
ju kungen så ofta betonade i sina tal. Det är mot denna bakgrund
jag ser de första hyllningsdikterna till Gustav III. Men när
Kellgren kom över till Sverige, förändras så småningom situationen.
Kungen har redan tagit de första stegen mot en reaktionär politik,
och Kellgrens egen bekantskap med tryckfrihetsförordningen har
inympat ett svagt tvivel hos honom. Det är också nu vi möta de
första tecknen till missnöje, men de äro allt för vaga för att några
bestämda slutsatser skola kunna dragas. De visa i alla fall den
stora olikheten i kungens och Kellgrens tänkesätt. Så tillkommer
en tvingande ekonomisk och moralisk nödvändighet: Kellgren måste
ha en fast anställning och en beskyddare. Han strör ut en rad
hyllningsdikter för kungen. De ha avsedd effekt: han blir
uppmärksammad och omhändertagen av Gustav III. Men för
Kellgrens självständiga läggning blir ett beroende av kungen snart en
börda, helst som ett personligt umgänge med denne snart för
Kellgrens skarpblick blottade hans karaktärsfel. Som publicist låter
han också sitt missnöje komma till uttryck — i den mån
tryckfriheten tillät det. Yi se hur han förnyar sin strävan efter en fast
anställning i statens tjänst, vilken skulle skänka honom det obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
