Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnérs Det eviga
99
men ej så gärna från den äldsta versionen. Utgår man från denna,
får man se problemet från en annan sida, och prägeln får ej
alldeles samma konturer. Det som då framträder är fastmer försöket
att i en hård tid intala sig mod och tillförsikt genom att
fastslå, att det finns oförstörbara makter i människans och
mänsklighetens liv.
Signifikativt ur denna synpunkt är redan, att själva ordet »evig»
ursprungligen spelade en mera underordnad roll. Ej heller fingo
sanningen och rätten sin verkliga evighetskaraktär förrän i 1828
års text. Vad som 1806 med någon variation i uttrycken sades om
såväl sanning som dygd var, att graven ej rår på dem, d. v. s. att
våldet väl kan döda de enskilda människorna men med dem ej
känslan för det sanna och det goda. Sanningen lever trots bilor
och svärd — man noterar här det expressiva verbet: »ej quäfs
hon i grafven». Och dygden är fri, därför att den ädla tanken
och den goda viljan tillhöra människans allra innersta liv,
oåtkomligt för yttre maktspråk. Det är förklarligt, att steget kunnat tagas
härifrån till deklarationen av sant och rätt som eviga idéer. I 1806
års dikt skymtar dock knappast en sådan möjlighet i de fyra första
stroferna. Och även om den femte strofen redan från begynnelsen
förkunnade: »Det sköna är evigt», får man måhända ej utan vidare
ta för givet, att orden då betydde alldeles detsamma som 1828.
Det kan tänkas, att det sanna, det goda och det sköna ännu ej
helt fått sin platonska mening.1 Att exakt bestämma, vad skalden
de olika gångerna har avsett, är givetvis inte möjligt. Man kan
inte förutsätta, att han med filosofisk stringens hållit isär de skiftande
betydelser, som kunna inläggas i ordet »evig» och som för övrigt
mer eller mindre flyta över i varandra.2 Under alla omständigheter
måste det dock för förståelsen även av denna punkt i dikten vara en
angelägen uppgift att i den mån det är möjligt komma åt det
personliga stämningsliv, varur dikten framgått.
Den bakgrund till Det eviga, som allra påtagligast låter sig
bestämma, bildas av de stora världshändelserna under det
skickelsedigra året 1806, låt vara att man på grund av den obestämda
1 Jfr Algot Werin, Esaias Tegnér från Det eviga till Mjältsjukan, Lund
1934, s. 44.
2 Jfr Olle Holmbergs utredning av de olika möjligheterna att tolka
»evighetens rike» i Viktor Rydbergs Kantat (Olle Holmberg, Viktor Rydbergs lyrik,
Stockholm 1935, s. 202 ff.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
