Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Eskil Källquist
av 1800-talets första decennium to g starka intryck a y den
kant-schillerska estetiken.1 Nyss framhölls som anmärkningsvärt, att
Det eviga ställer det sköna utanför den handling, som skall bringa
våldet på fall. Denna frihet från tendens hos konsten står i
överensstämmelse med Schillers estetiska ståndpunkt: Kant och efter
honom Schiller frigjorde konsten från syften utom konsten själv.
Även om Schiller från poesien uteslöt tendens i vanlig mening,
tillerkände han dock det sköna en utomordentlig betydelse för
förädlingen av människans karaktär: blott genom konstens förmedling
kunde förnuftet och de sedliga grundsatserna bli till verkande
krafter. Inte minst när verkligheten blev för tryckande — det var
ju särskilt franska revolutionens excesser, som gjorde Schiller
desillusionerad — tog han sin tillflykt till tron på det estetiska
tillståndets fostrande förmåga. Denna tro gav han uttryck åt i dikt,
samtidigt som han i den filosofiska avhandlingens form sökte ge
den en bärkraftig motivering.
När den unge Tegnér i en upprörd tid började göra bekantskap
med Schillers författarskap, betydde detta för honom en stor
upplevelse, något som de starka reflexerna därifrån i hans diktning en
lång tid framåt verifiera. På en begynnande skald måste det ha
verkat stimulerande att finna poesiens uppgift i en ny, förhärligande
dager, och dessutom hade Schiller brottats med samma problem som
han själv.
Der Menschheit Würde ist in eure Hand gegeben,
Bewahret sie!
Sie sinkt mit euch! Mit euch wird sie sich heben!
Der Dichtung heilige Magie
Dient einem weisen Weltenplane,
Still lenke sie zum Ozeane
Der grossen Harmonie!
hade Schiller i Die Künstler tillropat diktarna och konstnärerna.
Och i Das Ideal und das Leben riktar han till dem maningen:
»Fliehet aus dem engen, dumpfen Leben / In des Ideales Reich!»
Innebörden häri utvecklas vidare i strofer som:
Aber in den heitern Regionen,
Wo die reinen Formen wohnen,
Rauscht des Jammers trüber Sturm nicht mehr.
1 0. a. a. s. 57 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
