Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnérs Det eviga
113
Och hvad godt, hvad ädelt vi den lemne
vädren ej förströ.
Evigt lefver, som en Gud, dess ämne,
fast dess former dö.
De båda dikterna uppvisa alltså slående formella
överensstämmelser1 och kunna ej ligga långt från varandra i tiden — det
saknas ej ens tecken på att de skulle vara alldeles samtidiga.2 Det kan
därför knappast vara för djävt att som här skett härleda dem ur
en delvis gemensam stämningsgrund. Ytterligare bekräftelse därpå
torde ges av gravdiktens sista strofer:
O, så lef och verka i det höga
dina stjernor ställ,
och till mig se ner med deras öga
någon enslig qväll,
då jag sorgsen i mitt fönster sitter
och din bortgång mins,
och hvar tröstlös lärdom, hvarje bitter,
som af lifvet vins;
och dock känner att i menskligheten
något heligt bor,
och mitt hjerta fylls af evigheten
dit din ande for.3
1 Förutom de likheter, som ovan framhävts genom spärrning i citaten, kan
man notera en frappant jämförelse: »som en Gud» (gravdikten, se citat) och »lik
Gud» {Det eviga, strof 4). När det i Det eviga säges om snillet, att det »förgås
ej som blommornas doft», så är också bildföreställningen ehuru inte ordvalet
likartad med gravdiktens uttryck, att »vädren ej förströ» det goda och ädla
efter oss.
2 Enligt Eleonore Bruno {a. a. s. 98 f.) är det enda bevarade Tegnér-brev,
som i fråga om samtliga bokstavstyper överensstämmer med den äldsta
handskriften av Det eviga, skrivet den 23 oktober 1806. I detta brev meddelar Tegnér
sin svärfader, att han samma dag genom en preussisk kurir fått höra om »en
hufvuddrabbning mellan Fransoser och Preussare, der de sista blifvit alldeles
tota-liter slagna, förlorade 50,000 man och fälttåget på en dag». Från denna
utgångspunkt framkastar Bruno den mycket plausibla hypotesen, att just underrättelsen
om Napoleons segrar i mitten av oktober och hans marsch mot Berlin inspirerat
Tegnér till Det eviga. Sin kunskap om det avgörande slaget fick Tegnér, såsom
framgått av nyssnämnda brev, den 23 oktober — sålunda dagen före Tilianders
begravning.
3 Situation och stämning i dessa strofer erinra mycket starkt om den ej exakt
daterade ungdomsdikt, som sedermera fick titeln Tornväktaren. Böök (a. a. s.
53 f.) har, bl. a. på grund av handstilen, satt tillkomsttiden till omkring 1807. Är
Tornväktaren en originaldikt (jfr Werin, a. a. s. 616, n. t. s. 71), vore det
frestande att förlägga den till grannskapet av minnesdikten över Tiliander.
8—3974. Samlaren 1939.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
