- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 20. 1939 /
116

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

Eskil Källquist

nicht angehn».1 Och med Herders ovan citerade maning att
»förnöjd» lämna det jordiska harmonierar diktens vädjan att »utan
harm» avstå från vad jorden givit. Sådana likheter äro visserligen
av mycket allmän art och bevisa intet direkt beroende. Uppenbart
är dock, att Det evigas diktare och författaren till Ideen zur
Philosophie der Geschichte der Menschheit från närbelägna utsiktspunkter
betraktat det timliga och det eviga. Ett symptom på att Tegnér i
Det eviga inte varit alldeles främmande för Herders tanke- och
föreställningsliv står därjämte att finna: en av diktens allra
märkligaste metaforer, »guldsand ur tidens våg», är sannolikt en
fortsättning av en bild i samma bok av Ideen, varur de flesta
parallellerna med Det eviga och G. A. Tiliander blivit hämtade.2

Att Tegnér i Det eviga rört sig med tankar, som tangera Herders
syn på människoliv och odödlighet, skulle enligt den föregående
framställningen ha sin viktigaste orsak i att han ännu vid diktens
tillkomst stått under intryck av Carl August Tilianders bortgång.
Är detta riktigt, blir det ganska naturligt, att föreställningen om
gravens vanmakt i diktens äldsta version kom att hålla samman de
olika stroferna. Och framför allt får man lättare att förstå, varför
den kraftiga aggressiviteten mot yttervärlden ej kommit att genomgå
hela dikten utan blivit så märkbart dämpad mot slutet. Från att
ännu i den fjärde strofen ha siat om en vilja »i lågande bröst»,
som skall spränga sitt stängsel och bli till handling mot våldet i
tiden, klingar ju Det eviga ut i en uppmaning att »utan harm» offra
allt som har med tidsexistensen att skaffa. Ovan har en
förklaring till denna förskjutning blivit efterlyst. Hänvisningen till de
mer kontemplativa tanke- och stämningskomplex, som vännens död
framkallade, torde ge en god del av den sökta förklaringen — man

1 Bok 5 kap. 4 (a. a. XIII, s. 187). Spärrningen tillhör originalet.

2 «Für die Kräfte linsers Geistes und Herzens ist dieser Schauplatz [die Erde]
immer nur eine Uebungs- und Prüfungsstäte. Die Geschichte unsers Geschlechts
mit ihren Versuchen, Schicksalen, Unternehmungen und Revolutionen beweiset dies
sattsam. Hie und da kam ein Weiser, ein Guter und streuete Gedanken,
Rathschläge und Thaten in die Fluth der Zeiten; einige Wellen kreiseten sich umher,
aber der Strom riss sie hin und nahm ihre Spur weg; das Kleinod ihrer edlen
Absichten sank zu Grunde». Bok 5 kap. 6 (a. a. XIII, s. 195). Bildens ursprung
finnes påpekat redan av Böök (se a. a. s. 130 n. 1). Bilden i Det eviga har en
ganska besläktad motsvarighet i den några månader äldre Försonligheten:
»Droppen/intet blod i tidens ström!» (Vid omarbetningen av denna dikt gick det
dubbelt metaforiska förlorat, och kvar stod endast den enkla bilden »tidens våg»:
»Genom lunder af oliver / leden Tidens stilla våg.» Något senare, i maj eller juni
1807, möter bilden »tidens bölja» i L. P. Munthe).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:30:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1939/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free