Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnérs Det eviga
117
må blott inte beräkna att metodiskt kunna i detalj kartlägga de
vägar skaldeingivelsen tagit.
Såsom Det eviga här tolkats, är dikten alltså uttryck för en
ganska komplicerad stämning. Det psykologiska sammanhanget
kan likväl vara obrutet. Minnesdikten över Tiliander i dess sista,
nyss citerade strofer ger oss ett perspektiv, som låter oss lättare
skönja enheten. Skalden har rest sig till motvärn mot vad som
hotat att nedslå hans mod: våldets herravälde i tiden och dödens
makt över människolivet — minnesdikten talar om såväl vännens
bortgång som »hvar tröstlös lärdom, hvarje bitter, / som af lifvet
vins». I det ena som i det andra fallet har han då sökt
förskansning bakom en tillkämpad förtröstan på »att i menskligheten / något
heligt bor». När känslan av detta heliga i mänskligheten blivit
levande inom honom, har den — därom vittnar sammanställningen
i sista strofen av C. A. Tiliander — varit nära förbunden med
upplevelsen av det eviga. Här skulle den punkt kunna vara funnen, där
inspirationens skilda källor flutit samman och vällt upp i dagen.
Att Det eviga haft tillflöden från ett par håll, har i grunden
endast varit till verkets fördel. Yåldspolitiken oroade skaldens själ,
och denna oro gav Det eviga den intensitet, som utmärker även
andra dikter, där den politiska situationen laddat hans temperament.
Men denna gång har dikten inte, som exempelvis Nyåret 1816,
blivit blott ett temperamentsutbrott i desperationens tecken. Det
eviga fick också positiva värden att bjuda. Nyligen hade Tegnér
av Schiller, Herder och andra tillägnat sig en romantisk idealism,
och upplevelsen av döden på nära håll gjorde steget in på
tran-scendent mark lättare än annars. Han hade därmed funnit en
tillflyktsort undan förödelsen, ja en tillflyktsort, varifrån förödelsen
kunde övervinnas. Dagens sorger och besvikelser ställdes under
evighetens synvinkel, och Det eviga blev en hymn till det heliga i
mänskligheten.
Alldeles lyckades det dock inte skalden att sammansmälta de
olika intrycken, och när han långt senare iordningställde sin
ungdomsdikt till trycket i Smärre samlade dikter, kände han detta.
Samtidigt som han bättrade formella ofullkomligheter, gav han också
dikten klarare linjer i tankestrukturen. Det själstillstånd, för vilket
den en gång varit ett uttryck, låg på tjugo års avstånd, och det
mer tillfälliga i den ursprungliga konceptionen fick vika för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
