Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Olle Holmberg
varade manuskriptet till psalmen är skrivet med biskop Stagnelius’
hand. Den uppgiften är riktig, och psalmförslaget är det som i
Stagnelius’ Samlade skrifter (Bööks upplaga) upptas under namnet
N:o 411 (I: 256). Biskopen har alltså, troligen med sonens vetskap,
sänt in till psalmbokskommittén hans troligen för ändamålet i fråga
författade psalmparafras. Yid kommitténs sammanträde den 18 maj
1813 resolverades angående det stagnelianska förslaget: »Hvilar till
ytterligare granskning». Den granskning dikten underkastades har
tagit sig uttryck i att det av Stagnelius använda ordet Tiaren har
ändrats till Inseglet, som emellertid inte passar bra i rytmen. Så
har saken fått falla. Diktens användning som insänt förslag till
psalmbokskommittén ger emellertid en möjlighet att datera den.
Den måste vara skriven i god tid före maj 1813, och att den är
tidigare än juli 1812 är i varje fall inte troligt. En handskrift av
Stagnelius själv är bevarad bland hans papper. Böök och Nilsson
(s. 9) daterar den till 1812 eller 1813.
2. Manuskriptet till N:o 411 har endast w, inga v. År 1815
lade Stagnelius, som Albert Nilsson har visat (s. 4), bort bruket av
w. 1813—1815 har han omväxlande w och v. I detta manskript
har han alltså bara w, vilket tyder på att manuskriptet är tidigare
än de manuskript där han växlar mellan w och v.
Yi anmodar nu läsaren att slå upp facsimile 1 i Albert
Nilssons bok (s. 144). Man finner där i första raden ordet känslas.
Bokstaven s har här en släng över sig. s med släng och s utan
släng omväxlar i Stagnelius’ manuskript fr. o. m. 1813. Så
småningom växer den fristående slängen ihop med bokstaven själv och
det bildas en ny sorts s, tyskt slut-s. Man ser detta tyska s
förebådat i första raden i facs. 5, dikten Narcissus, ordet törstens, och
fullt färdigt i facs. 8, dikten Till Sånggudinnan, fjärde raden, ordet
glädjens. Återgår man nu till manuskriptet N:o 411 så finner man
där endast s utan släng. Utvecklingen har alltså varit följande:
1) s utan släng; 2) omväxlande s utan släng och s med släng;
3) omväxlande s utan släng, s med släng och tyskt slut-s.
Manuskript med endast vanligt s (s utan släng) skulle alltså kunna åsättas
tidigare datum än manuskript med släng på s.
Det finns nu ytterligare ett Stagneliusmanuskript, alltså jämte
det till N:o 411, som har dels endast w, dels endast vanligt s. Det
är dikten Ljuf är vandrarns sömn vid källans rand (IV: 367). Albert
Nilsson har inte sett och daterat denna dikt, som inte tillhör samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
