- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 20. 1939 /
163

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svenska liberaler i Lycksalighetens ö

163

Johanssons enastående gästfrihet, som Orvar Odd skildrat i så
varma ordalag1, har tydligen spelat in vid teckningen av Mopsus’
gestalt i centrum för det larmande hyperboreiska gästabudet. Hans
beställsamma undervisningsnit och didaktik lyser klart fram i den
citerade dialogen, och man har på kornet den framfusige,
opåkallade rådgivaren, som så ofta skisserats av hans biografer.2 Yad
beträffar Mopsus’ senare yttrande i citatet här ovan får man säkert
fatta det som ett eko från Argus häftiga försvar för »snillen»
sådana som Vitalis och Byron i den mångåriga polemiken med
Litteraturtidningen.3

Mopsus’ självkänsla var minst lika uppdriven som Johanssons.

Ej Universum sjelft är ännu
På långt när så universellt, som jag4

Dräpande kontrasterade skalden teori och verklighet, när den
berusade skrävlaren i samma stund, som han vill taga universum
i famn, förlorar jämvikten och faller platt till marken.
Egenkärleken var Johanssons skötesynd. I Livijns brev hade den gisslats5
och i den av honom författade versen om Argusredaktören i
Markalls sömnlösa nätter6 sattes den liksom här i ett större
sammanhang än det vanliga jordiska. Swensk Liter aturtidnings
artikelserie mot Argus tog också särskilt fasta på detta drag hos
redaktören, när den berättar om hur »fåfängan, egoismen, öfvermodet
[steg] ända till den nuwarande graden af sjelfförgudning, hwilken
hos Argus, om wi så få säga, fixerat sig till ett slags religion».7
Samma självhärlighet möter hela tiden hos Mopsus och kommer
bl. a. till uttryck i hans samtal med Florio, där det självmedvetna
skrävlet tagit form på prosa:

Ni har i dag sett en man, som är för det första Regering, och för
det andra Folk, och för det tredje Bäggedera. Njut minnet af denna
sällsynthet, och låt det sprida glans öfver brädden af er graf!8

Ett i samband med Mopsus ofta förekommande uttryck är
»me-nare». På sid. 295 talar Mopsus om sig själv som »Allmän-Me-

1 Se not 4 föreg. sida.

2 Sturzen-Becker, a. a., s. 171.

3 Argus 1825, s. 8, 10, 70 ff., 195, 234, 267 o. s. v.

4 Atterbom, a. a., 1827, s. 294.

5 Askelöfs brev, a. a., 12/ii 1821.

6 Markalls sömnlösa nätter, Andra natten, Sthlm 1821, s. 64.

7 Siv. Literaturtidn., 1824, sp. 815, jfr Sturzen-Becker, a. a., s. 171.

8 Atterbom, sl. a., 1827, s. 360.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:30:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1939/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free