Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Elof Ehnmark
patron Bremer för tillfället vistades utomlands. I brev den 27 sept.
(till Louise Leuhusen) omtalas, att han i början av denna månad
fått ett slaganfall i Paris. Detta var orsaken till att Charlotte
mot hösten kallats hem och troligen den 2 augusti 1829 anlände
till Årsta.1 Säkerligen är det under den följande personliga
samvaron som Fredrika riktigt får klart för sig systerns ängsliga
tvekan och smått löjliga obeslutsamhet. Detta bestyrkes av breven
till Leuhusen. 1 brev den 11 febr. 1830 bekantgör hon den nu
officiellt eklaterade förlovningen: »Min Charlotte är förlåfvad med
Assessor Quiding, en man med den mest ädla, öpna, älskvärda
Ca-rakter, med ett ord en man, sådan som Leuhusen skulle värdera
och tycka om. Han är Charlotte obeskrifligt tillgifven, och om
någon har hopp om en sann sällhet i ägtenskåpet, så är det visst
hon. Gud ske låf att så är. Blefve Charlotte ej lycklig — så hade
jag ingen glädje mer» (n:r 25). Av orden att döma har Quiding
nu införts i familjen, tydligen i samband med förlovningens
ekla-tering i det Bremerska hemmet, och Fredrika har fått göra hans
personliga bekantskap. Men inte långt därefter, den 19 febr.,
skriver hon i något annan tonart till samme förtroliga vän :
»Charlotte såsom fästmö är ett underligt djur (jag ber henne så
mycket om förlåtelse) och hon har ganska svårt att förlika sig
med den tanken, att hon skall gifta sig . . . Vore ej Quiding så
obeskrifligt hygglig — så tror jag, att hon aldrig hade mod dertill!
Det är verkeligen något hiskeligt deruti» (n:r 26). Här tycker man sig
möta Familien H:s Emilia och Algernon. Charlottes betänkligheter ha
säkerligen fångats i följande ord av Emilia i romanen: »Men ack!
då jag tänker, att jag nu står på punkten att förändra hela min
existens . . . att jag skall lemna mina föräldrar, öfvergifva er, mina
goda, mina älskade systrar, detta hem der jag varit så lycklig — och
det för en man, hvars hjerta jag ej känner, som jag känner era [. . .]
o, mina systrar, när jag tänker på allt detta, så blir det mörkt för
mina ögon, jag känner mina knän darra» (s. 161). Som det
förefaller av det senare brevet till Leuhusen, ha Charlottes gruvsamma
betänksamheter först på allvar brutit ut efter förlovningen. Det
är ju också detta fall, den tveksamma fästmön inför det allt
närmare förestående äktenskapet, som romanen behandlar, icke den
1 Se härom komm. t. brev n:r 20 i Fredrika Bremers brev Samlade och
utgivna av Klara Johansson och Ellen Kleman, Stockholm 1915—1920. Vid
angivande av n:r å brev avses detta arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
