Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familien H., Fredrika Bremers första roman
179
En jämförelse mellan Algernon och Sir Charles visar ganska
tydligt, att den Bremerska romanens idealfigur lånat åtskilliga drag
av den Richardsonska. Miss Byron beskriver Sir Charles som »a
very fine man».
He is tall, rather slender than full. [. . .] In his aspect there is
something great and noble. — His eye shews, if possible, möre of
sparkling intelligence than that of his sister. — And yet, this
gran-deur in his person and air is accompanied with so much ease and
freedom of männers, as engages one’s love with one’s reverence. His
good breeding renders him very accessible» (Vol. I, brev 36, s. 267).2
Fredrika Bremers hjälte beskrives sålunda: »Algernon hade ett
utmärkt ädelt utseende, uti hvilket manlighet, godhet och
skarpsinnighet voro hufvuddragen. Han var lång, hade regelbundet
vackra anletsdrag och den mest behagliga och otvungna hållning»
(s. 139). I båda fallen skildras det första intrycket av hjälten och
i båda vill förf. framhäva den harmoniska balansen mellan
rak-ryggad manlighet och hjärtevinnande godhet, mellan
respektingivande pondus och gentlemannamässig tillgänglighet. Båda äro
vidare varmt religiösa. Sir Charles visar sin ståndaktighet inför den
italienska familjen della Poretta, vilken som villkor för hans
giftermål med donna Clementina kräver hans övergång till katolicismen,
han läser själv bordsbönen i husprästens frånvaro och börjar aldrig
en resa på en söndag etc. Liksom Richard son anser Fredrika
Bremer religiositet som. ett oeftergivligt villkor för en ädel karaktär
och ett lyckligt äktenskap. Emilia fruktar visserligen i sin nervösa
oro, att Algernon »kan vara en menniska utan ali religion» (s. 134),
och då Beata Hvardagslag en gång yttrar, att det kan finnas »ädla
och goda menniskor, som äro mig nog olyckliga att ej tro på ett
lif efter detta», grips Emilia av ångest, eftersom hon naturligtvis
tror orden syfta på Algernon, men hon lugnar sig, då hon ser, hur
denne »höjde en blick upp till den stjernbeprydda himmelen och
denna blick var uttrycksfull af ett skönt och fast hopp» (s. 146).
Båda äro också mycket välgörande. Sir Charles’ hela liv är en
enda serie av goda gärningar: han styrker, hjälper och försonar,
tar sig an de värnlösa och utdelar gåvor, vilket allt oavlåtligen
skildras och prisas av de beundrande brevskrivarinnorna. Algernon
räddar en gumma från att bli överkörd, låter utdela matvaror vid
bröllopet etc., kort sagt, han verkar som Sir Charles i det tysta
1 Anlitad uppl. M. M. McKenna, The Novels of Sam. Rich. London 1902.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
