Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Elof Ehnmark
fattarinnan medvetet lagt an på komiska överdrifter här och var.
Hon har lyckats, därför att det från verkligheten hämtade
händelseförloppet räckt till för henne och hon således inte behövt lockas
ut på romanintrigernas allmänningar, vilket var den frestelse hon
föll för i Axel och Anna och skulle falla för i Familien H:s
fortsättning liksom i Grannarna och andra romaner. Härtill kommer
den andra omständighet, som gjorde Familien H. F till ett
genombrottsverk, inte bara i Fredrika Bremers författarskap utan i svensk
roman överhuvud, dess realistiska miljöskildring. Familien H. är
vår första borgerliga familjeroman, direkt och genuint svensk i sin
säkra och sanna teckning av samtida högrestånds-liv. Den centrala
scenen härvidlag är inledningskapitlets skildring av Beata
Hvar-dagslags entré i familjen H:s förmak vid tetimmen. Fredrika
Bremer fullföljer här den ansats, som hon gjort i Förhoppningar.
Betecknande för det trevande i hennes första författarskap hade hon
där skildrat samma scen utifrån — den fattige ynglingen ser från
sitt fönster in till den församlade familjen i den upplysta våningen.
I Familien H. få vi med Beata Hvardagslag från vintermörkret
verkligen komma in i familjekretsen och med henne känna den
trivsamma värmen och hemstämningen. Man kan tryggt säga, att
det var denna scen, som gjorde det starkaste intrycket på den
samtida läsekretsen, och fortfarande torde den utgöra det längst
kvardröjande minnet av hela romanen. Ser man närmare efter, finner
man emellertid, att Fredrika Bremer inte alis är detaljrik eller
utförlig i sin skildring. Vi få inte veta, hur rummet såg ut eller
var möblerat. Det finns här ingenting av Scotts eller sedermera
Balzacs detalj realism. I stället äger Fredrika Bremer den gamla
svenska berättartraditionens förmåga att skapa stämning. Det sker
med följande rader:
Thé-timmen var inne och från den sjudande Thékokarn steg ett
hvirflande rökmoln, som sväfvade öfver de skimrande kopparne; de
med kakor, skorpor och rån rågade korgarne betäckte det rymliga
Thé-bordet. [. . .] De glada, behagliga varelser, som rörde sig omkring mig,
det trefliga rummet, ljusen, som i vissa ögonblick ej litet bidraga att
göra själen ljus, den ljufva, värmande drycken, som jag njöt — allt
var förträffligt (s. 86).
I denna intuitivt kvinnliga, nästan husmoderliga snabbteckning
är allt med, som skapar atmosfär — det övriga kunde läsaren själv
fylla i, därför att han redan kände igen sig. Fredrika Bremer be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
