- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 20. 1939 /
187

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Familien EL, Fredrika Bremers första roman

19 7

[. . .] brutit ut i kroppen, blef min far så god, så litet fordrande,
så nöjd med allting och ofta så glädtig, att vi fingo den
öfvertygelsen, att gikten förut varit i lynnet; ty min far som sjuk och
min far som frisk voro till lynnet tvänne alldeles olika personer»
(s. 46). Detta är alltså, väl att märka, älsklings dottern Charlottes
uppfattning, och även den modifierades, när sjukdomen under åren
höll i sig. Fredrika kunde först vid faderns dödsläger gråta
försoningens tårar. Inte likheten utan skillnaden mellan överstens
och faderns karaktär blir därför det mest iögonenfallande. Det är
visserligen sant, att även översten utövar fadersmyndigheten med
kraft och pondus, när det t. ex. gäller att bringa Emilia att hålla
sitt ord till Algernon, och hans stränghet blir ytterligare
exemplifierad i den senare delen av romanen, men det som framför allt
utmärker honom är dock blicken »uttrycksfull af nästan gudomlig
godhet», när han betraktar sina barn. Detta framträder bäst i hans
förhållande till dottern Helena, den fula och puckelryggiga
sjuttonåringen, som i åtskilligt är ett självporträtt av författarinnan och
ett språkrör för hennes tankar. Det är betecknande, att Helena
inte får någon del i romanens handling eller själv har någon
»historia». Helena är på grund av sitt lyte hemma, när systrarna
äro på baler och bjudningar; Fredrika Bremer lyckades också så
småningom slippa ifrån sällskapslivet (Q. s. 45). Båda äro
intresserade av bildande läsning, båda spela och måla, båda ha samma
självuppoffrande godhet och hängivenhet för systrarna. Men
Helena har fått, vad Fredrika Bremer förgäves suckade efter: ett eget
rum och föräldrarnas, särskilt faderns kärlek. Fredrika Bremer
har ordnat och möblerat Helenas rum med en omsorg och iver,
som på ett nästan rörande sätt tolkar hennes egen längtan efter
en vrå i huset för sig själv. Helenas rum är det vackraste av
alla, det vetter mot söder, är prytt med landskapstavlor av
Fahlcrantz, vilken Fredrika Bremer mycket beundrade (jfr resejournalen
Brev n:r 1, s. 46), har vackra och bekväma möbler etc. och som
höjdpunkten på allt: »Ett piano, ett väl uppfyldt bokskåp, en
pu-pitre för målning visade, att inom denna lilla trånga krets ej
saknades något af det som kan göra alla den yttre verldens nöjen
umbärliga och uppfylla dagens stunder på det mest angenäma sätt»
(s. 119). Familjens förmak hade Fredrika Bremer i
inledningsscenen inte brytt sig om att närmare beskriva, men när det gäller
Helenas rum, denna önskedröm utan möjlighet att förverkligas, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:30:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1939/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free