- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 20. 1939 /
188

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188

Elof Ehnmark

är hon noga med alla detaljer. Ali denna härlighet hade Helena
fadern att tacka för.1 Hon tillfogar också: »Derföre odlar han
och stärker mitt förstånd genom ordningsfulla och ingenting mindre
än ytliga studier, dem han sjelf leder. [. . .] Dock, hvad som är
mer än allt detta är den innerliga Faderskärlek, med hvilken han
omfattar och omgifver mig [. . .] och jag har ingen annan önskan
än den att lefva för honom, för min mor, mina syskon — och min
Gud» (s. 121). När den övriga familjen är borta på nöjen, stannar
fadern hos Helena, som läser och spelar för honom, »och han låter
mig af obeskriflig godhet tro, att jag bidrager väsendtligt att
förljufva hans lif. Denna tanke gör mig så lycklig. Det är en skön,
en afundsvärd lott att kunna vara något för den, som är en
välsignelse för allt hvad som omger honom» (s. 122). Här får Beata
Hvardagslag avbryta dialogen för en spontan reflexion direkt ur
författarinnans hjärta: »O! tänkte jag och tilltalade i tanken
Fa-millefäderne på jorden, hvarföre likna så få af er denna far?
Hemmets konungar . . . huru mycken sällhet kunden I ej sprida
omkring er, huru tillbedde kunden I ej vara!» (s. 122). De anförda
orden äro romanens enda direkt uttalade anklagelse. Att Fredrika
Bremer djupt känt, vad hon här beklagar, framgår av att hon så
sent som i Hemmet har ett anförande av liknande innebörd: »Man
talar så mycket om det sköna af moderskärleken — faderskärleken
har kanske någonting nästan mera skönt, mera rörande ännu, och
det är min tro, att den som haft den lyckan att vårdas af en lika
huld som rättskaffens fader, kan med fullare känsla, med innerligare
begrepp än någon annan upplyfta sitt hjerta till himmelen i
menniskoslägtets allmänna bön: Fader vår!» (kap. Följder). Beata
Hvar-dagslags ord ha tydlig adress. Helena fick odla sitt förstånd
»genom ordningsfulla och ingenting mindre än ytliga studier». Detta
är ett drömt ideal för Fredrika Bremer. 1 Sj. A. klagar hon över

1 Fredrika Bremers intensiva längtan efter ett rum för sig själv kommer fram

i hennes brev. Till Charlotte skriver hon 4 nov. 1828, n:r 12: »Vi bo väl, vårt
förmak är trefligt. Men hvad jag mest af allt värderar — ett eget litet rum, om
än aldrig så litet — det saknar jag.» Och i brevet till modern 25 okt. 1831, n:r
66, skriver den redan berömda författarinnan: »Aldrig har väl någon njutit sitt
lif fullare än jag i denna period af min lefnad. Den klarnande tanken inom mig
[. . .] bidrar mycket dertill, och sedan — mitt lilla ensamma rum. Ack, mamma
lilla! om jag skulle nästa vinter bli hemma, tror mamma att jag kunde få mig^
någon liten vindskammare i Bruhnska huset? Det är för mig vigtigare, än någon
kan tro, att ha ett litet stilla bo och kunna vara alldeles ensam. I våningen
hemma låter det sig ej göra; men på vinden vore det så skönt, om det bara är
möjligt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:30:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1939/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free