Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familien EL, Fredrika Bremers första roman 19 7
skap för honom» (s. 113). Nästa gång han nämnes, på
bröllopsdagen, säger Julie om honom: »Oaktadt sina vårtor och sitt röda
öga ser han ändå hygglig ut, jag känner likasom respekt för honom»
(s. 167). Strax därpå kommer hans första personliga framträdande,
alltså som vigselförrättare. Hans stämma är djup, välljudande och
»lifvad af en Gudomlig anda» och han läser välsignelsen »med en röst,
så ljuf, så majestätisk, som hade den kommit från himmelen», vilket
gör Julie »utom sig, ehuru hon rörde hvarken hand eller fot» (s. 177).
Därefter följer hans avgörande inlägg i den nämnda debatten om
romanerna, varvid han skickligt försvarar både dem och Julie, som
»med varm förtjusning i sitt täcka anlete» går fram till professorn
och »omfamnade honom med barnslig hängifvenhet, under det hon
sade ’tusen tack, tusen tack, jag är nöjd, alldeles nöjd’. Den gamla
herrn såg upp till himmelen och suckade. Löjtnant Arvid såg ej
’alldeles nöjd’ ut men åt oförtrutet konfekt. [. . .] Professorn åter
såg ganska nöjd ut och kysste med ett uttryck af faderlig godhet
först den lifliga flickans hand, sedan hennes panna» (s. 189).
Härmed är således början gjord till den följande romandelens skildring
av Julies brytning med Arvid och förening med den mycket äldre
professor L. Om dennes avskräckande yttre, hans skeva fot, röda
ögon och vårtiga näsa, talas det blott en enda gång, nämligen i
nyss citerade brev. Man undrar, om Fredrika Bremer ett
ögonblick tänkt skildra honom som en humoristiskt sedd prästtyp i stil
med Fieldings parson Adams eller Goldsmiths dr. Primrose. I så
fall har hon snabbt ändrat sig. Beträffande professor L lägger
man märke till att han innehar professorstiteln, fast han numera
är präst, att han är gammal vän till överste H och självskriven
vigselförrättare, att han har litterära insikter och intressen, att
han är en mycket god predikant samt att han är ledig till
äktenskap. Allt detta passar in på Frans Michael Franzén. Man kan
förresten säga, att den beskrivna bröllopsceremonien i romanen i
allmänna* drag förebådar Charlotte Bremers bröllop. I romanen
heter det: »Emilia skall vigas hemma och blott några få slägtingar
skola bli bjudna» (s. 110). Charlotte meddelar om sitt bröllop,
som försiggick efter faderns död, att därvid »bjödos blott våra
närmaste slägtingar och min fars gamle vän, biskop Franzén, som skulle
förrätta vigseln» (Q. s. 62).1 Franzén hade ju varit patron Bremers
1 Om bröllopet och Franzéns roll därvid kan man läsa i brev till honom från
Fredrika Bremer 31 mars 1840, n:r 312.
13 — 3974. Samlaren 1939.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
