Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familien EL, Fredrika Bremers första roman 19 7
bär författarinnans egna drag är lätt att konstatera och har också
många gånger framhållits. Så berättas t. ex. om Beata: »Det första ord,
som hennes barnaläppar stammade, efter ett års vistande på denna
låga jord, var ’Måna’. Åtta år sednare, skref hon sina första verser
— till månan» (s. 99). Man behöver bara läsa de inledande raderna
i Sj. A. för att konstatera överensstämmelsen: »Det första ord, som
mina barnaläppar stammade på denna låga jord, var måne. Åtta
år senare skref jag mina första verser à la lune» (s. 93). S}fstern
Charlotte nämner till yttermera visso i sin redogörelse, att Fredrikas
verser till månen voro på franska och började: O, corps Celeste de
la nature! (s. 15). Beata Hvardagslags första framgång i livet
berodde på att »tillredningen af ett vingelée lyckades henne» — en
berömmelse av samma slag som hos den engelska romanens första
huslighetsrepresentant, mrs Primrose i Goldsmiths The Vicar of
WaJcefield — och sedan utvecklades hennes speciella talanger allt
vidare: hon skriver julklappsrim, spår i kort, är en pålitlig arrangör
’i glädje och sorg’ och lyckas förträffligt med huskurer för tandvärk,
bröstvärk och snuva. Så har hon steg för steg nått fram till heder
och värdighet av husrådinna (s. 101). Denna ständigt beskäftiga,
ständigt verksamma, på andras välfärd inriktade, för andra
mänskor nyfiket intresserade kvinna är ju i grunden ingen annan än
Fredrika Bremer själv på Årsta, sådan som Charlotte beskrivit
henne: »Hon hade äfven slagit sig på medicin, kokte ihop
medikamenter af egen komposition och gjorde flera lyckade kurer» (s. 59 f.).1
I Beatas friska berättarhumör, glada munterhet och borgerliga
trivsamhet avspeglas mycket av Fredrika Bremers eget lynne under
och efter Årstaårens erfarenheter, av hennes nyttiga verksamhet
och vaknande livslust. Men samtidigt finns hos Beata en mycket
djupare åder, en varm religiositet, ett milt allvar, en känslig
förståelse för lidandet, och även dessa drag äro självbiografiska.
Bådadera tillsammans, munterheten och allvaret, glättigheten och
livsvisdomen, är berätterskan Beatas och därmed Fredrika Bremers eget
egentliga signum, det som kom läsekretsen att instinktivt lyssna
och förstå, att man fått mer än en ny, talangfull vardags skildrare,
att man fått en verklig personlighet i den torftiga svenska
prosadikten.
Beata Hvardagslags gestalt vittnar framför allt om Fredrika
1 I Fam. H. II: 251 heter det dessutom om Beata Hvardagslag, att bon är »et
litet fruntimmer», vilket ju stämmer med Fredrika Bremers yttre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
