Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familien EL, Fredrika Bremers första roman 19 7
Goda romaner, fortfor Professorn, det vill säga sådana, som lika
med goda taflor återgifva naturen med sanning och skönhet, äga
fördelar, som inga andra böcker förena till samma grad. De framställa
mennisko hjertats historia; och för hvilken ung menniska, mån om att
lära känna sig sjelf och sina medvarelser, är ej denna af högsta värde
och intresse? Verlden är skildrad i dess mångfaldigt omvexlande
skepnader, på det lifligaste sätt; och ungdomen ser här för sina ögon
chartan öfver det land, uti hvilket den snart skall anträda den långa
resan genom lifvet. Det sköna och älskvärda uti ali dygd är uti
romanen framstäldt i en poetisk och hänförande glans. Det unga
eldiga sinnet förtjuses här af det rätta och goda, som kanhända under
en mera allvarsam och sträf skepnad hade förefallit det afskräckande.
På samma sätt äro äfven lasten och ali låghet framvisade i hela deras
af sky värdhet, och man ]är att förakta dem, om än omgifna af
verldens storheter och prakt, under det man fattar enthusiasm för
dygden, om äfven kämpande under tyngden af alla jordens eländen. Den
sanna taflan af det godas belöning och det ondas straff inom
menniskan, ehuru litet äfven ofta hennes yttre öden bära spår deraf,
stiger fram i romanen med all den klarhet, liflighet och kraft, som
man bör önska att kunna ge hvarje moralisk sanning för att göra den
rätt allmänt fattlig och fruktbringande. För öfrigt är det naturligt,
att en ädel ungdom skall älska romarne såsom dess bästa vänner, då
den i dem återfinner alla de eldiga, stora och sköna känslor, som den
hyser inom sitt eget hjerta och hvilka der födt de första himmelska
aningar om sällhet och odödlighet (s. 187 ff.).
Det kan synas, som professor L här försvarade ganska dåliga
romaner, men det är i varje fall uppenbart, att Fredrika Bremer
talar i eget namn och att det är sitt eget program som
debuterande romanförfattarinna hon framlägger. På ungefär samma
sätt som professor L framställer det, hade hon själv
entusiasmerats av romanläsning, men hon hade inte gjort det av samma
skäl och därför inte heller erkänt nyttan av en dylik
känslostegring. Följden hade blivit en förkastelsedom över hela genren. I
sin nya position är hon benägen att modifiera sitt omdöme och
resultatet har blivit ett försvar för den idealistiska och moraliska
romanen. Det kan här vara av intresse att jämföra samtalet om
romanen i Familien H. med en tidigare debatt över samma ämne,
Palmblads Dialog öfver romanen i Phosphoros 1812 (1813). Fredrika
Bremer har inte tagit positiva intryck av detta ärkeromantiska
alster och hennes åsikter strida i mycket mot dem, som predikats
av Palmblad, nu hennes egen förläggare i Uppsala. Gemensam för
båda är utgångspunkten från den gamla, av dem förkastade
motiveringen för romanens skadlighet — med citat ur Heloisaföretalet
14 — 3974. Samlaren 1939.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
