Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
Elof Ehnmark
skap och potatis. Det var vid samma tid, då jag sjelf begynte att skrifva;
icke romaner skulle det vara, nej bevars; men se! innan jag visste
ordet af, så var det ändock romaner eller inemot. Höga himmel!
hade jag icke nog sjelf lidit af det förgiftiga otyget? Skulle jag nu
med sådant förgifta andra? Och jag ville dock något helt annat.
Efter att ha upprepat argumenten contra från Den Ensamna,
låter hon så den sanna romanens ande argumentera pro:
I mig ser du taflan af menniskans innersta utveckling. Jag
framställer menniskolifvets metamorphoser, de, enligt evigt gällande lagar,
så väl uppstigande som nedstigande. Hvad du ser i mig är din egen
historia, den förflutna eller nu varande eller tillkommande. Derföre
lärer du af mig, i det du i mig speglar dig sjelf eller skådar, huru
det går till i verlden. Och lärdomen gör jag för dig till ett nöje. Ty
jag tager blommorna af dagen och stjernorna af natten och färgar min
klädning i morgonrodnad för att — älskade menniska! — komma till
dig och välgöra dig med min skönhet, i det jag förer dig in i lifvets
dunkla mysterier och gör dem ljusa för dig — med mitt allvar [. . .]
Hvarhelst du ser krafter kämpa, fullbordande under frihetens banér
en utveckling till godt eller ondt, hvarhelst du ser menniskolifvets
innersta historia, belyst af en himmelsk kärleks fackla, der ser du ock
mig — romanen (E. S. II, s. 87).
Fredrika Bremer stöttes bort från romanen, därför att den
enligt hennes mening förfalskade verkligheten, främst genom att
överbetona erotiken. När hon av sin inneboende författarlust drevs
till offentlig verksamhet, var emellertid roman- och
berättelseformen den närmast till hands liggande, man kan säga den enda
möjliga. Någon formell nydanare var hon ju inte, och de enda
diktslag hon kunde slå in på, voro de, som hon genom läsning var
hemmastadd med. Så upptäckte hon, att felet inte låg i romanen
som sådan utan i dess användning. Redan i Teckningar I skymtar
man det nya programmet och därefter blir hennes produktion
alltmer en predikan, ett budskap till klargörelse, tröst och uppmuntran.
Det utile-dulceprogram hon framställer, var ju ingenting nytt, men
det var något som på nytt borde förverkligas för den breda
läsekrets, som alltför länge fått nöja sig med andefattig och rentav
skadlig föda. Den succés hon vann, är beviset på att hon sett
rätt, och den plats i vår litteraturhistoria, som blivit hennes, erhöll
hon därför att hon först insåg, att romanen borde och kunde förnyas.
Det program, som vardagslivets tecknarinna framställer i
Fa-millen H., är i första hand idealistiskt-moraliskt. Däremot är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
