Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familien EL, Fredrika Bremers första roman 19 7
inte programmässigt realistiskt. Dygden skall skildras i poetisk
glans, lasten skall framställas avskräckande, naturen skall
återgivas inte enbart med sanning utan också med skönhet. Alltså,
endast sådant som tillika är skönt, blir det värdiga föremålet för
den sanna romanen — ty enbart avskräckande exempel bör den
naturligtvis inte skildra. Nu var, enligt Fredrika Bremers
uppriktigaste mening, familjelivet något skönt, och därför kunde hon
bli dess sanna skildrarinna. Men det är det goda familjelivet, det
eftersträvansvärda mönstret hon framställer, inte sitt eget hein,
sina egna föräldrar eller sina barnaårs slitningar. Det är
betecknande, att hennes tidigare upprorskänslor förkroppsligas i
Elisabeth-gestalten, vilken halvt står utanför familjekretsen. Detsamma
gäller Sara i Hemmet. I andra delen av Familien H. upprepar hon
sitt program i den ofta anförda förklaring, där hon efter att ha
förkastat »inbillningens täcka fantasmagorier» säger:
Taflan af verkligheten bör likna en klar bäck, som under sitt lopp
rent och troget återgifver de föremål, som spegla sig i dess bölja och
genom hvars krystall man skönjer dess botten och hvad som derpå
hvilar. Allt hvad målaren eller författaren vid dess framställande
bör tillåta sin fantasi är att spela rollen af solstråle, som utan att
förändra något föremåls egendomlighet dock ger alla färgor en lifligare
glans, låter vågens dag-punkt tindra mera diamantlikt och upplyser
med renande klarhet sjelfva bäckens sandbotten (s. 105).
Utför man bilden, kan man säga, att Fredrika Bremers realism
arbetar med ljuseffekter. Hon är en regissör, som varje ögonblick
kan ändra styrkegraden av sin strålkastare eller byta dess
färgskiva. Som realistiskt program betraktad har alltså hennes
förklaring sina svagheter. Det är en mycket subjektiv realism hon
proklamerar. I praktiken visade det sig emellertid, att regissören
Fredrika Bremer ägde ett verklighetssinne, som ofta både såg klart
och trängde djupt. Att idealisten Fredrika Bremer blev en
epokbildande realist berodde i första hand på att hon alltid var sann
mot sig själv. Hon gav sig helt och utan hänsyn. Det var inte
realismen eller idealismen, begreppsmässigt betraktade, som kom
publiken att omedelbart förtjusas över Familien H. Det var helt
enkelt Beata Hvardagslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
