Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den strindbergske Gert bokpräntare
7
ovan nämnda artikeln den 27 jan. refereras Bazards Exposition de la
doctrine de S:t Simon, där denne framställes som en efterföljare till Moses
och Kristus. Mystikern-siaren Saint Simon — jag refererar här A.
Grades framställning i Norstedts Världshistoria, XII, s. 36 ff. — är en arvinge
till upplysningen men samtidigt till sin psyke en fullblodsromantiker. I
sin första »uppenbarelsebok» låter han Gud själv tala och fördöma påven,
kardinalerna, prästerna, Luther, Calvin och andra »kättarprofeter», som
alla åsidosatt Kristi kärleksbud, vilket skulle åter komma till sin rätt i
den nya kristendom, han själv förkunnade och som hans lärjungar sökte
realisera i en ny social »kyrka». Han hade ingen större framgång med sin
förkunnelse men trodde ändock fast på framtiden. »Mänsklighetens
guldålder ligger ej bakom utan framför oss, i fullkomningen av de sociala
förhållandena. Våra fäder ha ej skådat den; våra barn skola uppnå den.»
»Framtiden är vår», skall han kort före sin död ha utropat. »Till hälften
profet, till hälften skojare», var Marx ord om honom.
Med en revolutionär av denna karaktär, låt vara »fredlig» och
kunga-trogen, har Gert onekligen mycket gemensamt. Han är en barrikadhjälte,
men inte från 1871 utan från 1848, en som eggats till sina handlingar av
en Lamartines glödande romantiska revolutionspredikan. »Yäl må en
nation begråta sina döda, men den får ej klaga över det blod, som gjutits,
när detta flutit för att bringa eviga sanningar till mognad. Gud har
nämligen satt detta pris på groningen och utsprickningen av sina avsikter
med människan.»1 Man frågar sig då, om Strindberg känt något närmare
om de utopistiska idéerna. Under sin vistelse i Schweiz vid 80-talets mitt
genomlever han själv en utopistisk period, som bl. a. satt spår efter sig i
novellsamlingen Utopier i verkligheten, där särskilt novellen Nybyggnad
med dess skildring av »familistëren» i Guise visar nära anslutning till
utopismen, via Godin till Fourier.2 ISTär han i självbiografin talar om denna
tid, gör han det visserligen i ordalag, som inte antyda någon egentlig
förhandskännedom om utopisterna. »I Geneve hade han skaffat sig de äldre
socialisternas skrifter att läsa och den som mest behagade honom var
Cabet, vars Eesa i Ikarien experimenterade fram det nya samhället i
levande bild.»3 När han vid samma tid råkar i extas över Mls Nilsson
Arbetskarls Slutlikvid med Sveriges lag, förklarar han: »Han kände
nämligen icke då att författaren endast var helt enkelt socialist eller
Saint-Simonist och att hans bok var i det närmaste en framställning av Fouriers
och Saint-Simons system» (a. a. s. 211). Dessa uttalanden äro
emellertid inte av absolut avgörande betydelse. Nyare litteraturhistorisk
forskning både i utlandet och i Sverige har alltmer fäst uppmärksamheten på i
vilken hög grad de utopiska idéerna genomsyrat tänkesätten. För den
svenska litteraturen har detta påvisats av Werin, Kjellén och Lindberger.
Författare, som på olika sätt tillägnat sig dem, äro Almquist, Geijer,
Fredrika Bremer, Blanche, Eydberg m. fi. Strindberg har alltså på många
utgångspunkt och en överblick av utopismen alltifrån antiken till Robert Owens som
bakgrund. (80/ii, 14/i2? 18/i2 1871.)
1 Lamartine, Girondisternas historia, cit. efter Grade, a. a. s. 426.
2 Se även uppsatsen Familistëren i Guise, i Likt och olikt, I, Saml. skrXVI, s. 320 f.
Diskussionen i Nybyggnad om kroppsarbete och studier har många likheter med tankarna
i Perspektiver från 1872. Båda återgå väl på ett eller annat sätt till samma källa.
3 Saml. skr., XIX, s. 25 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
