Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familien H, Fredrika Bremers första roman
23
om månljusa qvällar» samt rysliga ljud, »blandning af trumpet-klang och
vargtjut» etc. (s. 25 ff.). Man kunde säga, att Fredrika Bremer uppfattar
sitt Årsta litterärt. När hon går att beskriva Thorsborg, säger hon också,
att hon önskar sig en droppa av den vena, som springer upp »från Walter
Scotts bläckhorn», och onekligen finns det en tillsats av den Scottska
slottsromantiken i beskrivningen, tillökad med en spökstämning, som
rymmer åtskilliga verklighetsreminiscenser (jfr Q s. II).1
Också i en annan episod spela barndomsminnena in. I det nämnda
kapitlet Visiter kommer familjen H till brukspatron D på Löfstaholm.
Brukspatronen har namnsdag och hans talangfulla barn uppföra med
anledning därav »en liten Concert, hvartill en temeligen talrik samling af
åhörare voro bjudna» (s. 44). En av döttrarna trakterar klaver »con tutta
la forza della desperazione» med löpningar, vilka fara över klaviaturen
som »ett drag med gummi elasticum öfver ritningen» och så att »hela
Pianot skrällde». Efter sångnummer av samma beskaffenhet kommer en
slutkör, diktad av en av sönerna och utlösande en effekt, som kunde
»taga ned huset». Patron D är stormförtjust, gnuggar händerna och
frågar sin gäst »med tindrande ögon: Nå, hvad tycker bror! Hvad säger
bror"? Hva ba? Hva ba?» (s. 45), och översten har svårt att ge något svar.
Man kommer mycket nära detta sällskapsspektakel i Charlottes
beskrivning av hur barnen Bremer firade faderns bemärkelsedagar, t. ex. hans
födelsedag den 2 april 1818 (Q s. 36) och hans förtjusning över döttrarnas
musikaliska talanger, vilket föranledde honom att låta dem inför
främmande personer briljera med pianostycken som ouvertyren till Kalifen i
Bagdad eller La bataille de Fleurus. »Båda täflade vi om att med kraft
återge kanonskotten, trumslagen och trumpetstötarne i La Bataille de
Prague. Min goda far njöt af det beröm man gaf oss, och nu måste äfven
våra landskap och blommor i svartkrita framvisas» (s. 37). Man finner,
betecknande nog, att en biperson, icke överste H, får överta patron
Bremers roll i romanen.
Det har även utrönts, att den Thilda B., som Fredrika Bremer, på tal
om människans förmåga att höja sig över sorgen, oväntat apostroferar i
romanens sista parti (s. 219), måste vara identisk med en viss mamsell
Kilblad, vilken förlorat sin trolovade, varom Fredrika Bremer berättar i
brev till Leuhusen den 3 jan. 1831, nr 45. Brevkommentatorn anser det
troligt, att romanens härav inspirerade ord nedskrivits omedelbart efter
Fredrika Bremers i brevet omtalade sammanträffande med mamsell
Kilblad av den 2 jan. Troligare är väl, att hon vid denna tid ännu ej
hunnit så långt på romanen, låt vara att den skrivits »huller om buller»,
och att hon senare infogat anteckningar, gjorda omedelbart efter det
nämnda mötet, på ett passande ställe. Något riktigt sådant har hon ju
inte heller haft: mamsell Kilblad drabbades av en stor sorg, men
överstin-nan H slapp att uppleva sin son kornettens död! Episoden ger i varje
1 Om Årsta slott och dess historia se Georg Svensson i Sv. slott och herresäten, ny
saml. 1932—33, Södermanland. Sthm 1933. De båda porträtten av amiral
Bjelken-stierna och hans maka Barbro Åkesdotter finnas ännu kvar. Båda äro bröstbilder i oval
omramning med namn och titlar textade runt ramen. Märkvärdigt nog skriva både
Fredrika och Charlotte Göholm i st. f. Göksholm. Fredrika låter, antagligen för att
minska igenkännligheten, fru Barbro hålla en murslev i handen. Charlottes beskrivning
är gjord ur minnet, sedan Årsta försålts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>