Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familien H, Fredrika Bremers första roman
61
ras. Liksom Helena har sin självklara plats vid kornettens sjukläger
(s. 217), var det Hedda som av föräldrarna utsågs att vårda Agathe, när
hon återvände från sin ortopediska kur i Paris (Q s. 57), och när sedan
älsklingsdottern Charlotte måste avlösas från sin vård av den samtidigt
sjuke fadern, beordrade denne, att Hedda skulle träda i hennes ställe
(Q s. 58). Vidare hade som nämnts Helena överinseendet över
församlingens flickskola. När flickorna Bremer startade sin motsvarande
inrättning, nådde visserligen inte Hedda en så hög post, men som hon hade
en för det praktiska livet »djup och sann uppfattning» (Q s. 80), skötte
hon övervakningen av handarbetsundervisningen och tillsåg, att »flickorna
fingo lära sig att stoppa sina strumpor, laga och lappa sina kläder» (Q
s. 80). Senare ger också Fredrika Bremer en bild av den anspråkslöst
verksamma Hedda, som man tycker lika bra skulle ha passat in på Helena
i romanen. Hon skriver till Böklin 29 aug. 1833, nr 151: »Men vet du,
hvad jag förnämligast gjort, sen jag kom hem! Beundrat min syster
Hedda. Ack, hon är för god, för söt, rar och älskansvärd! Så allvarligt,
så stilla och ändå med så varm och outröttlig ifver har hon under detta
året arbetat för sin blifvande inrättning Barnvården, som jag omtalat
för dig, väft väfvar, stoppat madrasser, stickat strumpor, sytt linne och
ställt och styrt med sina blotta händer, som om hon haft en stor
arbetskraft att commendera — och Hedda är uppfödd i beqvämlighet och luxe.
I October kommer Barnvården i gång; lungt och med ett sinne så fromt
och tåligt och gladt går Hedda att företaga sitt besvärfulla arbete. Huru
gerna, huru ödmjukt skall jag ej vid detta som underordnad biträda min
goda syster. En sådan art af verksamhet var mig alltid kär, passande för
mitt lynne och mina krafter.» Med denna Barnvård skaffade sig alltså
Hedda ett självständigt men mycket »kvinnligt» arbete, hon kom på sätt
och vis att förverkliga Fredrika Bremers gamla planer att bli en soeur
de charité. Egendomligt nog får Beata Hvardagslag — vilken ju också
vid ett tillfälle ger uttryck åt en religiositet, som är nära besläktad med
Heddas (s. 97) — efter sitt avsked från familjen H sluta med en
liknande verksamhet, nämligen vid ett hem för föräldralösa barn. Den
kvinnotyp, som Helena representerar, är ju nära släkt både med Den
ensamna och Tröstarinnan, resignationens och den stilla försakelsens
gestalter, men Helena har en ny tillsats av trosvisshet, glädje och jämvikt,
d. v. s. av just de karaktärsdrag, som Fredrika Bremer funnit och
beundrat hos Hedda. Typen skulle sedan ännu tydligare utformas som Clara
i Nina (1835), och det är mycket betecknande, att denna gestalt, enligt
vad Fredrika Bremer själv erkänt, inspirerats direkt av Hedda (Brev
nr 211, jfr komm.). Det var som karaktär Hedda hade sitt värde, och
som sådan har hennes vittra syster även hyllat henne. Helena, som från
början närmast varit en önskedröm, blir med Hedda som mönster ett
förverkligat ideal och Fredrika Bremer, som i skildringen av Elisabeth
gått så strängt till rätta med sig själv, har varit angelägen att tacksamt
erkänna, vad systern varit för henne, och att peka på henne som ett
föredöme.
Om Beata Hvardagslag som diktgestalt är inte mycket att tillägga.
I bokens slutkapitel har hon lämnat familjen H och slagit sig ned hos den
robusta, handlingskraftiga och hj ärtegoda änkeprostinnan Bobina Bult,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
