Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familien H, Fredrika Bremers första roman
67
Och er äfven, tankar rena som himmelen blå! känslor, varma som maj
solens strålar! hopp, så friskt som vårmorgonens flägt! Jag kallar er —
kommen, o kommen att återlifva mitt matta sinne! Jag vill sjunga
våren och kärleken, ungdomen och glädjen — ljufva och friska minnen,
ungdomslundens näktergalar! höjen edra toner, jag vill på noter sätta
edra melodier och tjusas än en gång af deras sång! Den tjugu andra Maj
uppsteg en klar vårsol och dubbade med gullgula strålar Cornett Carls
ögonlock. Svärdsordens stjernor skimrade genast dussintals för hans
drömmande syn» etc. (s. 99). Man har här prov på det slag av kåserande
prosalyrik, som Dahlgren brukar förfalla till. Det mest kända exemplet
är skildringen av Nahum Fredriks förälskelse: »Himmelska tid, kärlekens
och hjertats guldålder! Den flyger med purpurröda vingar öfver idel
blomsterfält af rosor utan törne, af liljor utan maskstygn, af
förgät-mig-ej utan tårar» etc. ($. 8. 1875, 3: 52).
Slutligen kan tilläggas, att Dahlgren och Fredrika Bremer
överensstämma i sin nedlåtande syn på vad den förre kallar »de slipade
verlds-menniskorna», som stängt in sig själva i konvenansens artificiella
livssfär. Nahum Fredrik behöver inga ceremonier för att vinna den älskade:
»En blick, en blomma, en vattenkanna, se der hela tillrustningen! här
är hvarken visitkort, bjudning på té och supé, slädparti och
maskeradbal eller någon present af fransyska blommor till kjortelgarnering för
herr Torngrens nästa trettondags-bal» (ibid.).1 Fredrika Bremer griper
tillfället att säga sitt hjärtas mening om »convenansen», när hon skildrar
den förälskade kornettens prosaiska pastej-ätning. Vid ett annat tillfälle
heter det om samme hjälte: »Man kände sig ovillkorligt böjd att fatta
förtroende till honom, att önska sig lefva i hans sällskap, som man önskar
lefva i den fria naturen» (s. 110). Hela hans kärlekshistoria är också en
naturidyll i samma okonventionella stil som Nahums och Kristinas.2
Den komiska romanstil, som Dahlgren och Fredrika Bremer äro
representanter för, är inte vare sig ny eller originell och har inte först
förmedlats till Sverige genom Jean Paul. Internationellt sett bottnar den
i den pikareska romanen. Dess mest typiska 1700-talsrepresentant är
Sterne, som betraktade sig såsom lärjunge till Cervantes och som i sin tur
blev läromästare till Jean Paul. Även de övriga tyska komiska
romanförfattarna vid sekelskiftet gingo i Sternes fotspår. Hos oss togs maneret
upp av bl. a. Fredrik Cederborgh, den förste mera betydande
representanten för borgerlig, komiskt-realistisk roman. Cederborgh målar ju
alldeles som det roar honom, avbryter ofta skildringen av Trasenbergs
och Trallings levnadslopp för att göra egna inpass, inför sig själv i
»konduktörens» person, låter Uno von Trasenberg läsa första delen av sin egen
historia i den tredje, skojar friskt med schablonromanernas hemska
skräckstämning och tår drypande sentimentalitet och pratar ogenerat med
läsaren, därvid ofta anläggande en självironisk ton. Att Dahlgren också lärt
av Cederborgh är uppenbart, och han har f. ö. själv antytt det.3 Det kan
ifrågasättas, om inte även Fredrika Bremer mer direkt än via Dahlgren
tagit intryck av den Cederborghska komiken, ehuru klart bevisande ar-
1 Liknande utfall i Aurora 1: 21, 2: 15.
2 Sitt lärjungaskap till Dahlgren antyder Fredrika Bremer genom att i Grannarne
ta upp namnet Husgafvel från andra delen av Nahum Fredrik Bergströms krönika.
3 Böök, Den romantiska tidsåldern, s. 267.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
