Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Elof Ehnmark
gnment inte stå att uppbringa. Typisk för arten är t. ex. den förut
omnämnda förväxlingen Fritz och Ingeborg i stället för Fritjof och Ingeborg,
vilken den självmedvetna, pratsjuka och koppärriga fru Mellander gör
sig skyldig till (s. 40). På samma sätt talar den likaledes koppärriga
mamsell Tullbomer i Uno von Trasenberg om poemet »Öfver berget till ett
odödligt namn», åsyftande Leopolds Öfver begäret. Hos båda satiriseras vidare
halvbildade damers mani att blanda in franska glosor i sitt språk etc.
Yad som emellertid främst kunde göra Cederborgh till en sympatisk
författare i Fredrika Bremers ögon är en viss överensstämmelse i sättet att
se på tillvaron, i avskyn för ali förkonstling, allt fåfängt drömmande och
fantiserande, och i förkärleken för det enkla och naturliga, för
vardagslivet. När Ottar Tralling gör en sjöresa till Stockholm, säger han sig
kunna beskriva, »huru Najader simmade i strandens vass och badade sina
liljehvita lemmar, huru Tritoner dansade på blåa böljan kring en bjudande
Herskarinna o. s: v., men jag har aldrig sett något sådant spektakel och
tviflar, att det kunnat skönare hänrycka mig än den enkla naturen»
(3: 68). Och när den grundlärde assessor Trög konsulteras av friherrinnan
Trasenberg, ger han henne så vidlyftiga ordinationer, att hon troligen
icke »mer kommit up af sin sjuksäng, så framt hennes Läkare icke
lyckligtvis dagen derpå nödgats lemna henne till den opromoverade naturens
enkla biträde» (2: 58). Det är samma botemedel Beata Hvardagslag
anlitar, när hon håller på att övermäktigas av romanpoesiens förföriska
drömmar, av »Inbillningens täcka fantasmagorier» i kapitlet Yår och
kärlek. »Jag [. . .] gick upp, drack två glas vatten, öppnade fönstret,
andades in den ännu snökalla april-luften — såg upp till den klara himmelen,
såg ned på gården, der man piskade kläder, vände sedan min
uppmärksamhet på tre kattor, som i ett vindsfönster midt emot mig sutto helt
anständigt, betraktande med filosofiska blickar och små runkningar på
hufvudet verlden omkring sig; med ett ord, jag lät mina blickar uppfatta
hvardagsverlden omkring mig» (s. 104).
Det är visserligen icke samma vardagsvärld de båda författarna skildra,
men de överensstämma i sin förkärlek för den lugna idyllen, för borgerlig
trivsel och för små scener, som med fördel kunna lysas upp av en gemytlig
och litet spjuveraktig humor. Yill man nämna en typisk skildring av
denna art hos Fredrika Bremer, kan man ta den tidigare citerade
redogörelsen för de bråda förberedelserna till brölloppet i första delen av
Familien H. Som pendang härtill i andra delen kan beskrivningen av
festmåltiden för den tillfrisknade kornetten anföras: »Jag dukar opp ett
litet rundt bord i det blå Cabinettet på Thorsborg. Midt på bordet har
Helene ställt en stor korg med Yindrufvor och kringkransat den med Astrar,
Löf ko jör och flera blommor, som ännu färga sig under höstsolens bleka
strålar. Omkring den lysande Bacchus-kronan äro utbredda dessa enkla
rätter, dem man får reda på i sagan om Philemon och Baucis samt i alla
idyller, der det blir fråga om att soupera. Jag spiller således intet papper
med mjölk och grädda och andra herde-rätters uppräknande.» Här
kommer en not, som lyder: »Aj! gunåda mig! ’rann mig nu så bjert i hågen’,
att Baucis, då hon fick oväntadt främmande, sprang att till deras väl-
fägnad offra sin enda gås! Och jag–-som bjudit stort souper-främ-
mande — och kan undfägna dem hvarken med gås, kalf eller kalkon! —
Jag skäms ögonen ur mig!» (s. 225).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
