Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Torsten C arnberg
mötesgående. Långsint som Leopold var han ej. Men även från dennes
sida kan man märka försök till närmanden. Ej helt utan erkännanden är
det av Lindstén ur Knös’ samlingar publicerade epigrammet över
Kellgren, vilket tillkommit under år 17791:
»Hvem är den skald sig visar här
Som bitter, mjeltsjuk, yr och kär
Man sett upför Parnassen vandra?
Den ena handen lutan bär
Och f är lan blixtrar i den andra.
Det Flaccus — Nej det Kellgren är.
Ack hvilken eld och hvilken själ
Då han sin kärlek hörs förklara.
Det andra går ej lika väl,
Han kunnat Bellmans skuldror spara
Och Christus har hos honom skäl
At afvundsjuk på Cloë vara.»
I dikten Impromtu, tillkommen i Greifswald under senare delen av 1781
i anledning av fjärde delen av Vitterhetsnöjen (annonserade utkomna i
SP, 30 juni 1781)2, äro de i Horatius’ mun lagda orden nästan helt
berömmande (han rör sig även här med jämförelsen Horatius: Kellgren):
»Jag denna KELLGREN skåda ville,
Om den man fört så många tal:
Kom, svenska lunders näktergal,
VOLTAIRE dig kallar till vårt gille,
DALIN missunnar dig ditt snille
Och jag förväntar min rival.
Du, som en dödlig stundom felat,
Du ofta lånat, hvad du spelat,
Men du skall rum bland mönster få.»
Hade vi ej Leopolds ord på att han ännu 1785 ej lärt känna Kellgren
personligen (i det ovan, s. 6, nämnda brevet till Lenngren), hade ett
sammanträffande mellan dem kunnat antagas ha skett under sommaren 1781, då
Leopold vistades i Stockholm enligt vad som framgår av brev till
Lindblom.3
Striden mellan de två är emellertid slut. Det sista anfallet från
Leopolds sida är den här behandlade insändaren. Från redaktionellt håll är
han i sin tur väl sedd. I tre insändare blir han attackerad för sitt
anonyma angrepp på Ekmarck, och av en av insändarnas författare är han
igenkänd.4 Annars är allt tyst kring honom, tills han ånyo långt om länge
blir attackerad. Det är i artikeln »Tankar om våra Tiders seder och
Skaldekonstens verkan på dem» i SP 1781 nr 174. Efter en historisk
tillbakablick, där författaren konstaterar sambandet mellan politiskt och
moraliskt förfall å ena sidan och den litterära smakens förskämning å den andra r
går han till en skildring av de samtida förhållandena. Förfallet är stort.
»En förträffelig Voltaires snille» sökes med förtjusning i »Pucelle d’Orleans,.
1 G. Lindstén, Några ohända dikter af Kellgren, Leopold och Bellman, Samlaren 1916,.
ss. 123, 131.
2 Leopold, Saml. skr. (S. V. S.), 1: 1, s. 255. Dikten ibid. s. 221 ff.
3 Leopold, Saml. skr. (S. V. S.), 2: 1, ss. 119, 121.
4 Leopold, Saml. skr. (S. V. S.), 1: 1, s. 254.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
