Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopold som anonym polemiker mot Kellgren i Stockholmsposten 79
kommit i intimare kontakt med honom på detta område än någon annan.
Trots allt detta röjer dock insändaren mycket som är äkta Leopoldskt.
Margit Abenius har i sitt arbete om Kellgrens stil1 framhållit en del
olikheter som råda mellan Kellgrens och Leopolds prosa. Den senares
är tyngre, omständligare och kräver vid läsning ett långsammare,
eftertryckligare tempo. Satsbyggnaden är tung men väl avvägd med sina
jämna och stadigt återkommande perioder. Hans ordval, särskilt vad
värde- och omdömesord beträffar, vittnar om en stark strävan att
förtäta och nyansera. Sammansatta ord äro typiska för honom, medan de
enkla och osammansatta äro kännetecknande för Kellgrens stil.
Uttömmande formulerar Leopold sina begrepp, intet får ge anledning till
oklarhet, allt skall språkligt noga inringas. Hans språk får också tack vare
detta ofta en för oss något ålderdomligare prägel än Kellgrens. »Den
skicklige värdeordpräglarens ordskapelser ha ofta ej bestått.2
Ett gott tillfälle att jämföra Kellgrens och Leopolds stil i
tidningspolemiken erbjuda ett par partier från ode-striden. Kellgren skriver (SP
1779 nr 42):
»Är det allmänhetens omdöme som sorlar i et collegie rum då Professorerne
läser metaphysiquen för bänkarne? är det allmänhetens omdöme, som blandadt
med supvisor ger genljud på Upsala gator om nätterne, väcker de sofvande och
slår sönder fönster?»
Härtill svarar Leopold (SP 1779 nr 49):
»Man måste underrätta denna vackra yngling, at Professorerne i Upsala icke
läsa Metaphysiken för bänkarne i Auditorio; at om någon härifrån hugnat honom
med denna nyhet, har den utan tvifvel varit bördig ifrån något öde-lämnat
näringsställe som ropat hämd öfver Philosophien och som kastat sig under Stockholms
Postens protection; at vi som här nyttja våre Lärares föreläsningar, värkeligen
kasta ut mindre pengar för at betala sönderslagna rutor, än för at hämta dåliga
vecko-blad ifrån Stockholm; och ändteligen, at» etc.
Leopolds tyngre och omständligare uttryckssätt är iögonenfallande. Ett
uppradande av satser som i det citerade torde vara tidstypiskt, efter vad
en genomgång av SP ger vid handen. Satskonstruktioner av denna typ
förekomma även i Kellgrens prosa. Men mest typiska synas de vara för
Leopold. Ständigt möta de oss i hans artiklar, ofta tröttande och enformiga
med sina tautologiska uppräkningar.3 Satsbyggnader av denna art möta
också i insändaren, t. ex.: »De våga påstå, at la Pucelle d’Orleans icke är
et dygdigt och en Philosoph värdigt Poeme; de säga at Candide är en
smädeskrift emot Guds Försyn; at la Bible enfin expliquée» etc. Typiskt
Leo-poldsk syns mig följande mening: »Men Min Herre må tro, at jag icke blir
dem något skyldig; jag skådar på dem ned ifrån min högd; jag kallar deras
vördnad för Eeligionen, Fanatisme, deras grundsatser, vidskeppelse; jag
samlar ihop exempel af et ursinnigt och vildt Eeligionsnit . . .; jag söker
upp dumma öfversättningar . . .; jag förekastar Eeligionen i gemen alla
de dårskaper . . .; med et ord, jag söker upriktigt at uplysa.» Liknande
1 Margit Abenius, Stilstudier i Kellgrens prosa.
2 För detta parti hänvisas till Abenius, a. a. ss. 5, 27, 48, 93, 109.
3 Exempel i Leopold, Saml. skr. (S. V. S.), 1: 1, s. 190 r. 3 ff., s. 191 r. 6 ff., s. 205 r.
5 ff., s. 206 r. 22 ff., s. 213 r. 14 ff., s. 218 r. 28 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
