Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopold som anonym polemiker mot Kellgren i Stockholmsposten 81
nogsamt prisade Herr de Voltaire–-; det skadar inte.» Och
fortsättningen (citerad föreg, sida) uttrycker förhoppningen att motståndarna,
»om möjeligt är», måtte bli »förstörde».
Som ovan berörts, skulle ytterligare en insändare i de första årgångarna
av SP vara av Leopolds hand, nämligen svaret till Philosophe à la mode
i nr 56 år 1780. Philosophe à la mode, d. v. s. Kellgren1, hade i nr 49 varit
inne på det vid denna tid i bladen så populära ämnet det täcka könet och
apostroferat det med som Lamm säger »samma svårbeskrivbara blandning
av hänförelse och förakt som motsvarande appell i Mina löjen». På denna
artikel svarar Fåfängans Tilbedjare i nr 56.2
Vad som genast faller i ögonen vid läsandet av denna insändare är dess
stora likhet med insändaren 1781. Fåfängans Tilbedjare intar samma
angreppsställning som Voltairomanes mot Kellgren, och taktiken är helt
densamma. Eedan uppränningen är likartad:
Ins.-80: »Tack min hederliga vän och ämbets-bror för dit nit om det vackra
könets sanskylliga heder och dyrkan. Ehuru okänd, har jag blifvit
så intagen af vänskap för dig ...»
Ins.-81- »Med innersta fägnad ser jag, at Min Herre icke tröttas, icke af
Nationens dumhet och oläraktighet låter afskräcka sig» att inskärpa den
oinskränkta vördnad ...»
I båda insändarna gör sig förf. till Kellgrens bundsförvant. Han levererar
sina utfall mot de gammalmodiga moralisterna, som kalla honom »en
gäck, en dagdrifvare», och vars omdömen äro av intet värde (ins.-80);
det är desamma som i ins.-81 sägas »understå sig at vilja använda sit
Svenska förnuft». — Illustrerandet och exemplifierandet av vad förf.
vill framhålla sker på likartat sätt i de båda insändarna. I ins.-80
bor i samma hus som han en dam, som förargar honom genom sin
avfäl-lighet från fåfängans dyrkan. I ins.-81 har förf. hamnat i samma småstad
som ett par »karlar», vilka reta honom genom sin »intolerance och
förföljelseanda». — Synpunkterna på det täcka könet och dess litterära
inflytande äro desamma i båda insändarna. När i ins.-80 det »vackra
könet (»de vackra») säges »i en behaglig nonchalance halfsåfvande gifva
lagar åt människoslägtet, ratande sådana »luntor», som »hysa et gift, som
är dödeligt för fåfängans dyrkare» så stämmer det helt med uttalandet i
ins.-81, där förf. säger sig ha annat att göra än att läsa »drafvel, kanske
skrifvit af någon Präst eller någon annan eländig Författare, hvilkens
verk ännu aldrig legat på toiletten hos någon rådande maitresse eller
blifvit läst af de vackra och store, hvilka såsom min Herre väl vet äro de
säkraste domare uti djupsinniga Philosophiska och Eeligions frågor». —
I båda insändarna är »det gammalmodiga förnuftet» (ins.-80), »det fordna
torra och tunga Svenska lynnet» (som de »förargeliga» småstadsborna kalla
»grundelighet och alfvarsamhet») (ins.-81) på tal, och botemedlet emot det
är »en fin persiflage» (ins.-80), »stickord och speglosor» (ins.-81). —
Slutligen kan också den påfallande likheten i pseudonymerna framhållas:
». . . til döden Fåfängans Tilbedjare» och »Voltairomanes». Båda vilja
betona hur fullkomligt restlöst och passionerat författaren går upp i sin
dyrkan.
1 Lamm, a. a. s. 124.
2 Båda inläggen avtryckta hos Ehnmark, a. a. s. 40—43.
6—40155. Samlaren 1940.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
