Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens »Tal om satiren»
87
nu vill vädja i stället för till akademien. Det är säkerligen bl. a. på
honom, som Kellgren syftar i en av sina »Strödde reflexioner»: »Den förste
som föll på den orimliga tanken at göra Allmänheten til Domare i Vittra
mål — helt säkert var det en Auctor som blifvit fördömd vid Kännares
Domstol».1 Kellgren hade själv 1792 deltagit i akademiens granskning
av insända skrifter och kunde därför göras medansvarig för den uteblivna
belöningen.2 Enbom tycks i varje fall ha varit inställd på förföljelse från
dennes sida, eftersom han utan verklig grund kunde se sig utpekad i en
artikel i Stockholms Posten 1794. Den 20 och 21 januari året därpå
inleder Enbom sin polemik i Extra Posten med en längre artikel, riktad
»Til Eedacteurerne af Stockholms Posten», men som vänder sig inte bara
mot Kellgren utan också mot Leopold, både i deras egenskap av
kritiker och skalder.3 Det blev visserligen den senare, som fick ta hand
om den stackars Enboms avbasning (bl. a. genom den beryktade
Ene-bomsvisan), men faktiskt blev Kellgren direkt tvingad att deltaga i
striden på Leopolds sida. Enbom tycks nämligen göra en försåtlig
antydan om den sexton år tidigare fejden mellan de två stora smakdomarna.
När han skall nämna ett par exempel på falska och onaturliga bilder i
sina motståndares diktning, så väljer han hos Leopold ett par verser ur
dennes ode vid Gustaf IV Adolfs födelse, som blivit särskilt klandrade i
Kellgrens polemik med Leopold i Stockholms Posten 1778—79.4
Dessutom, när Enbom i ett annat av sina inlägg, den 14/2, angriper
författaren till Enebomsvisan, infogar han en not om denne: »Wänner —! Dem
äger han icke: Sjelfwe desse Herrar, för hwilka han wil synas ha wäpnat
sig, älska honom lika så litet som han älskar dem. Jag bör göra Postens
Eedacteurer rättwisa. De hafwa wisst för mycket förstånd, för at icke
hemligen förakta honom ...» Enbom hade här rört vid en öm punkt.
»Eedacteurerne» av Stockholms Posten, d. v. s. Kellgren och Lenngren,
inkommo två veckor senare med en »Förklaring til Almänheten»5, där de
bl. a. ivrigt betyga sin aktning för Leopold.
Då Enbom dels hade påmint om den unge publicisten Kellgrens
ned-sabling av sin dåvarande motståndare och dels antytt, att det gamla
föraktet för denne ännu satt kvar i Stockholms Postens redaktör, har
Kellgren naturligtvis varit angelägen att manifestera sin samhörighet
med Leopold. Enbom har också på ett annat sätt utmanat Kellgren,
då han anklagar denne för att dra sig ur en polemik utan att ge annat
svar än »tystnadens och föraktets». Det är skaldens egna ord från
striderna med Thorild.6
Genom att låta trycka sitt ungdomsarbete har Kellgren dock kunnat
ge ett svar utan att direkt behöva deltaga i polemiken. Åbotalet var
utmärkt lämpat för detta ändamål. Det är ett ironiskt förhärligande av
1 Saml. skr., Sthlm 1796, III, s. 212.
2 Se Schück, Sv. Akad:s hist., II, s. 72 ff. och Sv. Akademiens Handlingar från 1886:
XXXII, s. 62.
3 Hela polemiken mellan Enbom, Leopold och Stockholms Posten är utförligast
behandlad i Ljunggren, Sv. vitterhetens häfder, II, s. 123 ff. Då jag i en seminarieuppsats 1936
framhöll Kellgrens intresse för Åbotalet mot slutet av hans liv, påpekade prof. Blanck
tidssammanhanget mellan talets publicering och Leopolds polemik med Enbom.
4 St. P. 1778 30/11, 1779 19/4.
5 St. P. 1795 28/2, jfr Rosensteins brev härom, Sv. mem. o. bref, IX, s. 265.
6 St. P. 1784 23/7 och 1792 7/3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
