Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Lennart Josephson
Dessa överensstämmelser kanske i och för sig äro värda att påpekas, men
jag hoppas dessutom, att de givit mig möjlighet att bidraga till den
allmänna karakteristiken av detta Kellgrens ungdomsarbete.
I sitt tal säger Kellgren, att den satiriska diktningens anhängare inför
dess motståndare ha »en undflyckt, som de gemenligen taga»1, nämligen
att endast tillåta den opersonliga satiren. Ordalydelsen tyder på en
vanlig diskussion i ämnet. Också har många av den unge Kellgrens
favoritförfattare åtminstone i teorien om också ej i praktiken förfäktat den
allmänna satirens företräde framför den personliga.2 Den motsatta
ståndpunkten, den som blev Kellgrens egen, har han funnit t. ex. i den
beundrade Boileaus »Discours sur la satire», som givit honom lämpliga exempel
på äldre tiders satirdiktare3 och i dennes sjunde och nionde satirer samt i
»L’Art poétique». Inom den rent estetiska litteraturen har Kellgren tidigt
funnit samma ställningstagande i »Principe de la Litterature» av Batteux.4
När han kastar sig in i satirdiskussionen är det emellertid huvudsakligen
från Boileaus lärjunge Pope han hämtat sina argument.5 Detta inflytande
är fullt naturligt. I fråga om litterär smak och beläsenhet, ja även i fråga
om begåvning och karaktär visade den unge Kellgren stora likheter med
Pope. Från mitten av 1700-talet långt in på nästa århundrade hörde
den engelska skaldens arbeten dessutom till de mest lästa i Sverige och i
Kellgrens produktion är han — vid sidan av Horatius och Voltaire —
den författare som oftast omnämnes eller citeras. Därför har man skäl
att misstänka, att Kellgren icke bara gjort sig förtrogen med
engelsmannens mera betydelsefulla och omskrivna verk. Också arbeten, som nu
äro tämligen bortglömda, har han och hans samtida läst med
förtjusning. Om Popes prosaarbeten spelat någon nämnvärd roll för den svenska
1700-talslitteraturen i övrigt, vågar jag icke avgöra. Deras inflytande på
den Kellgrenska prosan tycks mig däremot vara tydligt påvisbar.
Innan jag ingår härpå, vill jag med ett exempel visa, hur
uppmärksamt Kellgren läst Popes arbeten, då han nedskrev sitt Åbotal. Han
har där översatt ett par rader ur en dikt, som, ehuru den ej var av Pope,
fanns införd i vissa upplagor av dennes verk. Ur dikten, John Browns
»Essay ön Satire», har han översatt:
Dart not ön Folly an indignant eye:
Who e’er discharg’d Artillery ön a Fly?
Hvartill skall väl din magt och dina vapen duga,
Hur kan Artillerie bli brukat mot en fluga.6
Också här har Kellgren anammat själva uttryckssättet i en dikt han
läst för att begagna det till ett nytt innehåll. Kellgrens två verser skall
1 S. 149. Kursiv, här. Jfr nedan s. 95 »Den regel man tusen gånger uprepat».
2 Som exempel kunna nämnas Dalin, van Effen, Addison (Spectator), Voltaire,
Ra-bener.
3 Ek, s. 161. En av källorna är Spectator nr 23. Jfr talet, s. 161.
4 Om Kellgrens intresse för denne se Söderberg, Bidrag till kännedomen om Kellgrens
studier, Samlaren 1902, s. 23 f. Kellgren? citerar B. i sin elev Cl. Flemings avhandl.,
Strödda anmärkningar i filosofien liksom Clewberg i den avhandling han presiderade för
samma år, 1776.
5 Jfr Ek, s. 161. Kellgrens vän Tidgren hänvisar i en avhandling, just från 1776,.
både till Boileaus och Popes uttalanden om satiren.
6 Cit. från Popes Works, London 1757, III, s. xvii; Kellgrens tal, s. 162.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
