Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
« Nyfunna dikter av Gunno Dahlstierna
109
Jag låter Andra taa sig Hustru som de få!
Men Heerden Thilleman i Dag man Heedra må.
Ty träden Heerdar in i denna Brude-Stämna:
(Jag menar Myket wäll; fast iag kan Lijtet nämna)
När iag seer dukat Bord: och månge Gijgor gåå:
Där weet iag wist att Lust är icke långt i frå.
En Swänn; en Guda-wänn/ den Ypperste Bland Herdar;
Den all den Herda-hoop i Skogen eensint wördar
Han måste nu stå Karl! ty har iag giordt af Sälg
En Spång-ny Pijpe-leek: och springer som en Älg
Till Ähra för wår Brud/ och Brudgummen til Heeder;
Som oß till Gästa-bods och fulle Ööl-kruus leeder:
Rätt nu så blijr iag Glaa! om iag fåår än ett Stoop/
Så dansar iag förbij Ehr Andra ali i Hoop.
GUD gee wårt Brude-led så månge frögde Stunder:
Som Löfwen finnas här i deße tiocke Lunder!
De äge feetan Ost; där hoos så myket Smör/1
Som detta höga Bärg här ligger för wår dör.
Förökes deras Hiord/ och deras Oxars Skara
Den ware lijk som Bijn: som Sand på Strand plä wara;
Så ware deras Malt och strijda Tunne-säd:
Och bryggias seen gott Ööl/ så fåår iag något mäd.
Men Åhrligen ett Pro of hwarföre man sig äcktar;
Son eller Dotter/ som på Faar och Moder Släcktar.
Hwad giäller/ (Den ey Mynt haar måste sättia Pant)
Ja tijo kanner Wijn/ att iag een Gång spåår Sant.
Astrilds Kålare i Karlaskog
Qwad.
TYRSIS.
Twå bätter är än Een: Ett Twefolt ständigt blifwer.
Een haar sitt swaga Meen: et enkelt snart sig gifwer.
Twå gij Hwar andra Båd: Twå trifwas Samman wäll.
Een städs’ Ohulpen gåår: Een Enslig Sällan Säll!
Att Twå är Meer än Ett/ Fullkomnare til Taalet;
Det twiflar ey det Fund/ som ey är altför galet;
Twå Hiärtan: men En Siäl: Twå Toffle-paar; En Säng;
Det2 geer det bästa Ligg för Hwarie ärlig Dräng.
Så är Naturens Wijs/ att Twå sig samman-para:
Ty så gör Ewas Ätt / som Diur och Foglars-Skara.
Det är ett gammalt Lag/ som tages än i Ackt:
Det är et Guda-Bod/ som Werlden haar wed Mackt.
Om nu på Hundrad’ Åhr meer Ingen skulle giftas:
Och intet äkta Bund3 i Skogen skulle stiftas
Bland Foglar/ Wilde diur/ och Hafwets blanka Fää
Så blefwe Werden all ett frucktlööst gammalt Trää;
Men Himelens Försorg/ som wäll weet hwad Oß wåller/
Hon giör att Hwar och een/ sitt släckte uppehåller
Ned til de Myror små; den naakta gröna Fröö/
Han kiänner och sin Eld/ och qwäder4 för sin Möö.
Hälst när den liufwa Tijd begynnar stå i Blomma:
Och Jordens Fäster-Man den blijda Sool wil komma:
Då/ fast om Necken blå med Wattn-full krafftig Han
Haar åtskild månge Land; doch Astrild flyga kan.
Han twingar Hafwet siälf; så wäll som wilde Skogar;
Där een långwäga Biörn för Wännen sin sig bogar:
1 Or. Smör). 2 Or. Dett. 3 Or. Bnnd {?).
4 Or. gwäder, med bläck ändrat till qwäder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
