Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En 1600-talsvisa som »Nachspiel»
127
voro ytterst vanliga, särskilt vid de tvåstaviga rimmen. Också
Holmström är i sina verser, både de mer vardagliga och de mer högtidliga, rätt
vårdslös såväl i språkformer som rim. Bland de senare kunna exempelvis
anföras storma — svärma, styrker — drycker, vara — förklarar, drager
— lagar, för att nämna fyra olika halvrimsformer. Nu kunde det
visserligen tänkas, att om Holmström vid akademien skulle förfärdiga sin
första stora dikt för offentligheten, han då nedlagt särskild omsorg på
det tekniska. Yare sig nu han eller någon annan diktat visan, så är denna
bevis på en mer än vanlig begåvning hos författaren liksom på hans
förtrogenhet med den burleska franska stilen.
❖
Jag övergår nu till textkritiken. Därvid följer jag strof ordningen, men
citerar endast så mycket av texten, som synes nödvändigt för att belysa
rättelsens rimlighet. Den som önskar grundligare penetrera
sammanhanget vid bedömandet av mitt resonemang, bör ha S1 till hands. Denna
text är emellertid behäftad med flera felläsningar av manuskriptet, vilka
på sin plats skola anges.2
Att scenanvisningar helt saknas, må också på förhand nämnas.
Str. 2 v. 3. Här står seyen som rimord till vägen. Talformen var ju på
denna tid vanlig också i skrift och användes här överallt i N utom i str. 6,
där det står Säg ut, men skriftformen kom givetvis till användning, när
rimmet så föranledde. Samma rimanpassning måste antas i str. 8 och 22,
där rimordet är äger. I str. 27 är däremot seya rimmat med wäja.
Str. 4 v. 4—5:
Ehr hiord och Fåår oskadde gå:
Den tryter än ey gräs och beet.
Här väntar man Dem, och så står det också mycket riktigt i N.
Str. 12 v. 1—4:
Ey solen någon gång upstiger
Så bittigt eller sent bortgår
Som hon ey seer mig hwart iag snijtter (?)
Och för Celinde koja står.
I N står verkligen snijtter (? är tillsatt i trycket), men rimordet och
sammanhanget visa, att det obefintliga ordet snita måste utbytas mot snijger
(=smyger). Eller skulle förf. (jfr inledningen här) ha skrivit smijger
(d. v. s. smyger)? I så fall skulle här föreligga ett halvrim, men tillika den
uppsvenska verbformen. På 1600-talet rimmade man också gärna i
med y, eftersom de vanligen skrevos lika: ij.
Str. 15—19 utgöra Damons bevekliga tal till Celinde, vilket han här
upprepar för vännen Menalcas, liksom han i str. 1 klagat för himmelen.
Detta parti är ganska nära beroende av Vergilius’ andra eklog, som
återger herden Corydons fåfänga klagan för skogar och berg över den sköne
Alexis’ spotskhet.
Str. 15 v. 3—4:
Jag är sielf om min skapnad trygger,
Jag såg mig sidst uti wår wråå.
1 Denna förkortning använder jag för Samlaren 1892.
2 De många skiljaktigheterna i fråga om skiljetecken, stora eller små bokstäver samt
stavning förbigår jag såsom oväsentliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
