Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Henry Olsson
det av ett folks förmåga, som hotar att till sist bli Sveriges
olycka.–-Ansvarskänslan drunknar hos oss i småtterier och formalismer. I alla riktningar
stöta vi på halvhet. De inflytelserikaste platserna tyckas enkom till för de minst
förmående. Det är medelmåttornas guldålder, och de tröttna därför heller inte att
försäkra, att allt är som det bör. —–Må den prins, som har arvsrätt till
Sveriges krona, förstå att sopa rent och Lippsöka krafterna, där de finnas, och
att begagna dem. Endast på den vägen kan han fullgöra sitt allvarsrika värv.
–-Vad som behövs, det är frimodiga, ärliga, fullödiga reformer och nya
män — och bådadera behövas snart (uppl. 2, s. 76 ff.).
Jag har så pass utförligt återgivit dessa uttalanden från det avgörande
året 1905 för att klargöra att man här torde ha den direkta bakgrunden
till den i Flora och Pomona 1906 publicerade dikten I Jupiters stund.
I själva verket har denna ett nära samband med Bispbergstalet. I från
astrologien hämtade symboler och ordalag talas där om kungaval och
kröning. Man skymtar en ung hövdingagestalt, vari man igenkänner
dragen av Gustaf Vasa, som vid denna tid blivit en älsklingsfigur för hela
det konstnärliga Dalarna: Karlfeldt, Zorn, Carl Larsson, Ankarcrona. Som
exempel kan anföras Karlfeldts dikt Vid Vasastodens avtäckande den
II juli 1903, där anföraren apostroferas som en frände till den svepande
dalastormen: »Vår hövidsman är käck och ung. Följ med oss, lyckovind,
och sjung för hövdingen och hären!»1 Liknande drag har hjälten från
folkdjupet i I Jupiters stund:
Krönom oss en kung,
en hugstor och ung,
en hövding som kan bära
vårt riksbanér med ära,
då pilar luften skära
och stormen susar tung.
Krönom oss den bäste
som går i vårt land
och håller svärdets fäste
eller plogens horn i hand.
Kom av de blåa fjällen,
vår starka, ljusa drott!
I enkla vackra bilder inskärpes den blivande konungens svenskhet:
Ej skall vårt rikes lycka
i liknöjd främlingshand betros,
ej spiran som vi smycka
med hedens blom och hagens ros;
och äpplet, likt vår kärva
och knappa skörd, som strävsamt vinns,
kan ingen vekling ärva
om än en sjufaldt boren prins.
Nu skall du veta, konung: i din här
står mången som kan stiga till din like.
Se, hur det lyser här och lyser där
av nordiskt panngull i ditt vida rike.
Ej finns en yngling, som på okänd stråt
av fattig moder sändes ut med gråt,
som ej har rätt att föra med på färden
sin stolta arvedel att te för världen:
sitt fribrev till din egen makt och ståt.
3 Jfr vidare O. Lagercrantz, Jungfrun och demonerna, Sthlm 1938, s. 22 ff., 50 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
