Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
Nils Staf
stipulationer skulle taga sin början den 1 juli, medan det i andra
avseenden skulle träda i kraft den 1 januari.
Bil. 1.
leke blott ekonomiska skäl i och för tidningens bättre skötsel i en mängd
afseenden utan än mer psykologiska orsaker hafva kommit mig på tanken af det
ifrågav. förslaget. Jag tror, att din egen personlighet i många fall skulle finna
sig, att jag så må säga, lättad genom befrielsen från gerantskapet, hvarigenom
du skulle känna dig ännu mera i stånd till öfverlemnande åt vidsträcktare planers
utförande i annan väg, till resor m. m.; hvartill måhända ej det ovigtiga kommer,
att slippa för ett antal personer af andra voléer än AB:s, stå likasom till svars
för allt hvad i AB läses o. s. v., hvilket kan vara förargligt och tidsödande mången
gång.
Lika vigtigt är det å andra sidan, att tidningen bibehåller eller — bättre sagdt —
tilltager, förbättras, höjes i behandlandet af en mängd ämnen, hvilka nu så godt
som ligga nere, af skäl som lättare begripas än kunna omtalas.
Dessa orsaker, ehuru de äro många, kunna för det mesta hänföras till den
hufvudomständigheten, att tidningen saknar en ständigt på stället varande,
fritt agerande (d. v. s. efter eget omdöme handlande och beslutande) gerant eller
chef. Du är det sjelf nu; men antingen skulle du då nödgas åter än mer borttaga
din tid och personlighet genom att vara här från morgnarne och besluta öfver
allting; eller också skall du fortfara med det nu på en tid började, för din egen
person och din egen artikelskrifning så helsosamma arrangementet att vara hemma
till fram emot middagen. Men i sista fallet fordrar uppriktigheten att jag säger
min tanke, det tidningen utomordentligt skall lida i brist på chef. Både du sjelf
och tidningen skulle vinna mest på att tidningen öfverginge till en annan gerant,
såvida nemligen hela den saken så kan ställas, att den öfverensstämmer med dina
önskningar och fördelar i öfrigt.
Härom några ord! allt under förutsättning af att en enkel och vänskaplig
förtrolighet i denna väg icke misstyckes, hvilket jag med visshet vet.
När du betraktar dina härvarande underarbetare i tidningen, skall du på sätt
och vis finna dem, att jag så må säga, paralyserade eller dock neutraliserade, i
anseende till det högre arbetet eller artikelförfattande af egentligt slag. Detta
låter kanske underligt, men har psykologiska orsaker, hvilka en så klok man som
du utan svårighet ser. Alla kuranta göromål gå obehindrade och bra; och om dem
talar jag icke nu. Alla artiklar öfver ämnen, vare sig i afhandlings-,
berättelse-eller polemiserande väg, vet du också, att hvar och en af oss uppsätter så godt
han kan, när du tillsäger derom eller liksom sticker ämnet i handen och
föreskrifver utförandet ehuru äfven detta ej alltid går ledigt och väl, eller är dig till
nöjes. Men hvad som egentligt behöfves för ett starkt, klart, varmt och
inflytelserikt skriftställeri till tidningens upprätthållande och höjande, ligger ej i ett
så mekaniskt arbete. Du känner oss tillräckligt för att vara personer med lifligt
intresse för de politiska och litterära grundsatser vi omfattat och som alla (om
ock med små inbördes divergenser) ligga i AB:s tendens. Detta starka och
lefvande intresse skulle vara tillräckligt att spårra oss till uppsatser af alla slag.
Hvaraf kommer då det i åtskilliga afseenden paralyserade och automatiska?
Hvem af oss skulle icke när som helst af själ och hjerta vara hågad att skrifva
om de dagligen förekommande politiska frågorna, bemöta andra tidningar
polemiskt eller allvarsamt, göra en kritik af theater, konst och litteratur, uppsätta
underhållande skizzer om händelser o. s. v. Men här möter det psykologiska
hindret. Man sitter nedstämd, dum och kall med sin penna i handen, när man
icke vet om det skall blifva något eller intet af det man skrifver: om uppsatsens
början skall få behålla de resultater (slutledningar), hvarför den egentligen är
skrifven, eller om dessa skola komma att borttagas, så att det hela säger föga eller
ingenting; om tvärtom premisserna eller midten skall bortgå och slutsatserna
förlora sina logiska stöd: om händelsen skall så foga, att det och det . . .
Nu är det gifvet att en tidningschef måste afgöra allt sådant och att
under-arbetarne ej annorlunda kunna än låta alla jemkningar gå för sig, på det att det
helas tendens skall bibehållas. Det är också icke smicker af mig, då jag tillägger
att väl ingen humanare och bättre än du härvid kan gå till väga. Men frågan är,
hvad tidningen vinner eller förlorar, då nemligen du skall vara den afgörande här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
