Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• BOGEN-
AARO. 1 SEPTEMBER 1927 NR. 5
SIGFRID SIWERTZ SOM ROMANFORFATTER
Jag begagnar tacksamt det
till-fälle, som Samlaren givit mig, att
saga några ord om min i dansk
översättning utkommande roman Det
stora Varuhuset.
Vilken roll spelar inte basaren i
Tusen och en natt! Där byta de
äl-skande första ögonkastet over
silkes-balarna. Där knyttas i det brokiga
vimlet handlingens trådar mellan
sultanens harem och Bkenrandens
rövare. En gång när jag var oc)i
köpte mig ett skohorn på Nordiska
kompaniet i Stockholm, så fick jag
idén att låta ett stort varuhus spela
en liknende roll i en modern
berät-telse. Därav blev nu en bok, där jag
knöt några människors öden till de
skatter, som tekniken och
världs-handeln hopat under »Goldmans«
kopparkupol. Människan irrande i
varornas labyrint, människan som
varornas herre och slav! Men alitid
människan! Det är ingen
affärsro-man i egentlig mening, ty huvudvik-
Tegning af Gunnar Lindv al l
ten ligger ej på den ekonomiska
ut-veeklingen. Nej, tvärtom har jag
ve-lat visa, att de alltjämt leva i en saga,
den tusen och andra nattens saga,
både unge Silfverstrand, som
drømmer om resor i koffertbergets
skug-ga, och gamle chefen Goldman, som
gar omkring på nätterna och snatter
av sin egen gåslever en croute.
Det är inte utan att jag med en
viss bäven framträder med Det stora
varuhuset infor en dansk publik. Det
är som att förtro sig åt en äldre
bror — och så bara ha sagor att
komma med.’ Ni köpenhamnare ha
varit med så mycket langre än vi och
Ni ha fromför allt det kritiska
sin-net mer utvecklat. Men jag vågar
ändå hoppas. Böckerna ha också
si-na öden på de stora basarerna, och
varför skulle inte Allah unna min ett
gunstigt sådant. Jag tar till den
sol-dränkta fatalismen i Tusen och en
natt.
HAN er Sverrigs skickligaste berättare, en artist af
guds nåde, som kender sit metier tilbunds og
behersker det fuldkomment, en skribent, der i
teknisk virtuositet kan stå mål med snart sagt hvemsomhelst
blandt de store romankompositører, Flaubert, Zola eller
Conrad. Hans stil er klar og sober, stærk og tankevægtig,
på en gang i slægt med Per Halströms og Hjalmar
Söder-bergs, knap slå fortættet som den førstes, ikke så djævelsk
facetteret som den sidstes, men til gengæld mere udpræget
episk. Han er en klog ræsonnør, en skarp og
følsom psykolog og erfaren iagttager. Han kan
skildre næsten alt, ligefra det kogende
menneskemylder i et stormagasin under udsalget til et
saltfriskt og solglitrende kryds gennem Skärgården, fra
en erotisk amoralsk, bundløst tom og blændende
mannequinskønhed til en stærk og blid og trofast svensk
borgerpige. Og hans skildring er altid fængslende, altid
overbevisende rigtig, ofte ny og fuld af uanede perspektiver. —
Men han mangler den umiddelbare, betagende og foruroli-
gende nære kontakt med livet i sin kunst, hvor stærk og
pragtfuld den så end er. Han har ikke Hjalmar Bergmanns
renæssancefrodighed, blodrig, dampende af liv, heller ikke
han gigantiske fantasi. Han ejer ikke en saa latent, næsten
lyrisk bevæget inspiration som Gustav Hellström i
»Jag-drömmar«. Hans indstilling overfor tilværelsen er rent
intellektuelt betonet, uden at han derfor mangler følelse og
varme. Han er gennemreflekteret, kundskabsrig — en
skribent, hvis væsen er kultur, intelligens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
