Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Den skandinaviska enhetstanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppbäras af idéer, hvilka, om än svåra att realisera,
dock kunna äga den högsta betydelse och därför
jämväl förtjäna den allmännaste bäde uppmärksamhet och
tillslutning; och sker så, skola de veta att bringa sin
lön med sig i hela folkets lyftande, i folkpersonlighetens
högre utveckling och tillväxt i både karaktär och kraft,
äfven om det ej går vare sig snabbt eller lätt med
deras fulla förverkligande.
Den skandinaviska enhetstanken har visst icke haft
lyckan med sig i sina försök att arbeta sig fram. Den
började tidigt, man kunde väl säga: alltför tidigt. Geijers
ord om Kalmar-unionen att den var »en händelse, som
såg ut som en tanke», innebära tydligen ett tvifvel på
dess dåtida förmåga att fatta, leda och behärska sinnena.
Utan all fråga var det ock så. Man kunde nog för
stunden känna och säga att de tre folken borde vara
evinnerligen förenade, och man kunde jämväl i det
gemensamma språket, i lika rättsbegrepp, intressen och
sedvänjor finna starka skäl för deras äfven yttre
sammanslutning: men det realpolitiska greppet i händelsernas
roder motsvarades icke af en lika kraftig idealpolitisk
enhetsstämning vare sig bland folken eller deras ledande
viljor — och därmed var verket dömdt.
Äfven i det enskilda hemmets mest ideala
brödrakrets utveckla sig ju de individuella anlagen vanligen
alltför kraftigt, alltför olika för att efter
barnkammarårens utgång göra en fortsatt sammanhållning bröderna
emellan möjlig. I samma mån deras begåfning är rik,
måste deras berättigade kraf på en själfständig
utveckling af dem gifna krafter medföra en frigörelse från
det för alla enahanda, som under barnaåren utmärkte
deras fostran; de yngre bröderna böja sig ej längre för
de äldres tryck, de begära vidgadt utrymme för att
själfva kunna växa ut, och ingenting är vanligare än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
