Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ett vanvårdadt hedersuppdrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angelägenheten att tillgodose andra intressen än sådana, som
ligga dem närmast och som vanligen omfatta önskemål
af mindre vidtutseende natur eller af frågor, som
åtminstone ligga inom gränserna för den inländska
politiken. Det kan ej döljas: långtifrån att vår unionella
riksorganisation skulle äga den fulländning, som dess
höga syften borde betinga, erbjuder den tvärtom en i
snart sagdt alla punkter tröstlös bristfällighet.
Man har ju ej kunnat undgå att erkänna detta
bedröfliga förhållande. Det är heller icke ohjälpligt.
Men man har ej velat hjälpa det. Man har ansett sig
kunna paralysera behofvet häraf genom att från de båda
förenade rikenas uppgifter söka afskrifva både
utrikespolitik och krig.
Kunde man detta — ja, då vore visserligen
riksaktens 4 § en fullkomligt onödig utsirning af
dokumentet, en tuppfjäder i rikssuveränitetens hjälmhatt,
utan all verklig betydelse. Men man kan det icke.
Den rörstaf, med hvilken man vill från våra gränser
skrämma bort utrikes politik och krig, nämnes »beständig
neutralitet»; jag har i min lilla fjolårsskrift om »Allians
eller isolering» visat huru i alla afseenden svag grund
härmed erbjudes oss för uppbyggandet af våra
förhoppningar om på en gång nationellt oberoende och evig
fred. Rätt egendomligt är ock att bland dem, som
förfäkta det eftersträfvansvärda i de skandinaviska folkens
ständiga neutralitet, finner man i främsta ledet
personligheter, hvilka aldrig själfva under gången af sitt lif
hållit sig neutrala utan tvärtom tillvunnit sig det
medborgerliga anseende, det stora inflytande, de äga, genom
att icke låta sig etiskt försumpas i den så bekväma
ständiga neutralitet, som utgör äfven den inre
samhällsutvecklingens svåraste hinder och största fara. Det
borde dock icke vara synnerligen svårt att förstå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
