Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. »Ryssfruktan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regering ansåg situationen vara, bevisas bäst af
Novembertraktaten 1855. Man har, sedan faran för ögonblicket gått
öfver, haft mycket att emot denna traktat anmärka;
ett närmare ingående i de dåtida förhållandena torde
dock lätt öfvertyga granskaren om traktatens politiska
både befogenhet och ändamålsenlighet. Redan kejsar
Alexander I hade ju på 1820-talet af vår regering på
oriktiga grunder begärt en gränsreglering, hvarigenom
det nordligaste Norge skulle kommit under ryskt välde,
därmed tillförande detta en mängd ypperliga hamnar,
som aldrig tillfrysa. Och hvem förstår icke af hvilken
vikt detta önskemål måste vara för ryska riket? »Allt
ifrån Peter den stores dagar», säger nyligen härom en
framstående skriftställare[1], »har Ryssland liksom af en
oemotståndlig makt drifvits fram emot hafvet. För sin
ofantliga landmassa äger tsarriket dock ännu blott
tillträde till hafvet vid kuststräckor, som i förhållande till
detta områdes utbredning äro att anse såsom mycket
obetydliga och därtill hafva den olägenheten, att till
allra största delen vara belägna vid innanhaf utan
direkt förbindelse med världshafvet. En på hafvet
öfverlägsen fiende kan när som helst spärra Svarta hafvets
utlopp vid Bosporen och Dardanellerna eller Östersjöns
utlopp vid Öresund och Bälten, och därmed är
Ryssland i det närmaste afskuret från all sjöförbindelse med
den yttre världen. — — Samma inneboende sträfvan,
som i sekelskiftets dagar drifver Ryssland framåt mot
Persiska viken i söder och Gula hafvet i öster, förmår
det äfven att kasta lystna blickar på Norges kust vid
västerhafvet, från hvilket dess eget område skiljes blott
genom en landremsa af några få mils bredd. Vid denna
kust finnes allt, som kan locka till sig en makt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
