- Project Runeberg -  Sammanslutning eller skilsmässa? : I den skandinaviska enhetens namn /
41

(1903) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Afveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vidt min erfarenhet sträcker sig, ganska få, som ens
vid den tiden skulle varit beslutna att våga allt, hellre
än att låta unionen brista; de flesta uppfattade de
norska händelserna blott såsom nya former för det gamla
grälet och lugnade sig med det kända: »kommer tid,
kommer råd!» Det är ju ock hoppet härom som bildar
grunden för den »status-quo-politik», som den 12 april
s. å. proklamerades af gref Lagerbjelke i vår första
kammare och sedan dess jämväl uppburits af vår
allmänna mening: den är visst icke svag för kostsamma
kraftåtgärder! I Norge förstår man nog icke i huru
hög grad det urgamla nordmannabruket att »slå på
sköldarna» ännu hos oss vidhålles. Man tror där att
vapenbraket nödvändigtvis skall följas af vapenbruk;
men det är icke så. Sedan man väl åstadkommit
ordentligt buller, känner man sig vanligen för stunden
nöjd, i det glada hopp att ordens åskor skola
tillräckligt rensa luften. Här i landet finnes visserligen icke
någon lust för krig vare sig med broderfolket eller med
någon annan. Då man, såsom i Norge nyligen skett,
spårat »svärdet bakom ryggen» på det Sverige, som den
14 april 1893 frambar riksdagsskrifvelsen i
konsulatfrågan, har man därför mycket misstagit sig. Man
kunde väl bakom den ryggen tänka sig en i förargelse
knuten näfve — men i den näfven fanns sannerligen
intet svärd!

Det visade sig ju bäst när till de misslyckade
unionskommittéarbetena af åren 1839 och 1865 ännu
ett nytt kunde läggas. De nervösa tilldragelserna i
1895 års storting med däraf följande svårighet för
konungen att få till stånd någon ministär i Norge,
kastade ju allvarliga skuggor framför sig. Man anade
väl icke utan skäl såsom nästa steg revolutionära
åtgärder; ställningen var i sanning tillräckligt kritisk för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:36:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sammanskil/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free