Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Afveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mer än ett par mansåldrar bör ju lätt kunna räcka
ännu några till, helst då man är viss att norska
vänstern, om än för ögonblicket paralyserad, ändå aldrig
skall släppa det öfvertag, dess forcerade nationalism
skall veta bereda densamma.
För den, som är trött vid kif, ter sig ju utsikten
att vinna sämja och ro ganska tilldragande; och för
den, som af sin uttröttade vederpart tillbjudes hvad
han innerst önskar, måste ju allt tala för snabb och
tillmötesgående uppgörelse. Så skulle sämjan mellan de
båda så länge tvistande parterna ändtligen kunna bli
återställd. De skulle, sedan de tillsammans afdagatagit
den, som vållat dem så stor oro, så mycket besvär,
öfver dennes, öfver den skandinaviska enhetstankens
graf räcka hvarandra handen. Och så skulle allt vara
väl beställdt. Blott skalder och utopister skulle klaga.
Men det betydde ingenting.
Och dock påstår en gammal låt att »den aldrig får
vänta ro, som öfver slaget offers graf bygger upp sitt
bo». Den döde går så lätt igen. Han vill ha sitt för
sig och tål ej inkräktare.
Men det är ju bara vidskepelse.
Och dock — finnes det icke anledning för våra
båda folk att väl besinna sig förr än de, för att få
skilja sig i allt annat, förena sig om att taga tillbaka
det steg, de en gång togo för att bereda den
skandinaviska enhetstanken realitet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
