- Project Runeberg -  Sammanslutning eller skilsmässa? : I den skandinaviska enhetens namn /
53

(1903) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Motskäl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilka förekomma hos alla, och jämväl hos alla böra
utgöra föremål för bortarbetande, sådana just, som en
ömtålig själfkänsla, en själfförtjusning, som bos folken
yttrar sig såsom nationalfåfänga, en benägenhet att för
vinnandet af små egna mål hänsynslöst frånse dem,
som vilja främja ett gemensamt bästa. Om sådana
drag förefinnas hos en enskild, erkännes han icke såsom
lyckligt utvecklad; hans uppfostran säges med allt skäl
hafva lämnat mycket öfrigt att önska. Alldeles samma
dom måste drabba det folk, hos hvilket likartade drag
förekomma. För båda gäller plikten att bortarbeta dem.
I den mån detta sker förädlas karaktären, lyftes
personligheten. Folkens historia visar oss ock huru detta
deras bildningsarbete pågått och pågår, och huru den
store Folkuppfostraren därvid aldrig saknat medel att
för uppnåendet af sina världsutvecklande syften fullfölja
det tidehvarfven igenom.

Vår egen uppfostringshistoria har varit lång. Tidigt
myndiga hafva vi bortåt ett halft tusen år själfständigt
förvaltat vårt anförtrodda gods och oss förelagda
uppgifter; hvilka fel hafva vi icke därunder otaliga gånger
begått, huru oförståndigt uppskattat vår »rätt», vår
»värdighet» och huru illa äfven i öfrigt motsvarat de kraf,
vi bort ställa på oss! Men å andra sidan: huru hafva
vi ändock icke visat vårt vidgående af plikten att tjäna
äfven andra än oss själfva, att ända till blods offra oss
för höga uppgifter och att där vi trott på vår sak,
oryggligt härda ut till det yttersta! Därför är det, vi
ock hafva befunnits dugliga att lefva kvar såsom ett
oberoende folk, och därför har ock vår folkkaraktär
vunnit en verkligt luttrad utveckling. Men säger oss
icke vår erfarenhet huru noga vi måste hålla vakt för
att hindra dagens mångahanda ogräs att växa upp och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:36:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sammanskil/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free