- Project Runeberg -  Sammanslutning eller skilsmässa? : I den skandinaviska enhetens namn /
62

(1903) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Motskäl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

affärsmannens täflan med den större, med storkapitalet och
dess sammanslutningar, allt hopplösare, gör sig ock
gällande i den mellanfolkliga konkurrensen. Äfven för
de små folken ställa sig utsikterna i dessa afseenden
mycket allvarsamma. De behöfva sammansluta sig för
att så öka sina kapitaltillgångar; att isolera sig från
och efter bästa förmåga bekämpa hvarandra är äfven
på detta område ett undergräfningsarbete, som måste
påskynda en ömsesidig ruin. Blott vanlig klokhet är
af nöden för att här kunna upptäcka den väg, som
leder till räddning: den är alltid densamma, alltid
sammanslutningens, föreningens, den, som genom de
små krafternas sammanförande höjer deras betydelse
och makt.

Nåväl: har ej denna regel tillämpning äfven för
hvad angår den skandinaviska halföns båda folk?

Den har det.

Vår mellanrikslag bar i sin mån vittne härom. När
svenska riksdagen begärde dess uppsägande gjorde den
detta, icke för att afskaffa hvarje sådan utan för att
få till stånd en annan och bättre, hvilken ej som den
förra skulle gifva anledning till oaflåtliga tvister och
anklagelser. Vi hade ju ej råd att äfven här ständigt
nöta på unionsbandet. Men vår afsikt vanns icke. Vi
blefvo nog af med den gamla, men vi fingo icke någon
ny i stället.

Så visade sig äfven på detta område en bristande
insikt i vårt broderrike om enhetstankens betydelse.
Äfven här bär man hellre förluster än man vidkännes
någon inskränkning i sin själfständighet. Den skall
uppväga allt.

Jag såg en gång en ung man stå ytterst vid
randen af en terrass, nedom hvilken en rad barrträd växte.
Han stod med ryggen vänd mot dessa. »Stig icke ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:36:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sammanskil/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free