- Project Runeberg -  Sammanslutning eller skilsmässa? : I den skandinaviska enhetens namn /
88

(1903) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Sammanslutning — icke skilsmässa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tilltager i innerlighet i jämnbredd med utbytets tillväxt,
och de i antal och vikt ökade gemensamhetsmålen under
samlifvet och framstegen, i det att de samfällda
sträfvandena och samarbetet närma och förena befolkningen, så
sträfvar också hvarje statsförening, som icke går sin
upplösning till mötes, att småningom öfvergå till
naturen af föreningsstat och denne till enkel stat, vare sig
enhetlig eller federativ, sedan intressegemenskapen vuxit
till den vikt och styrka att gemensam statsmakt och
organer därför fordras. De tyska, helvetiska och
rumäniska statsföreningarna hafva gjort denna gång från
lösare till fastare band, och den sista af dem har redan
hunnit slutmålet, enkelstaten. I fråga om Sverige och
Norge finner han deras förening i följd af gemensamhet
i ras, läge, kultur och intressen tillräckligt stark för att
leda till sammanslutning, ehuru icke till en enkel stat,
enär de nationella skiljaktigheterna därtill synas honom
för stora; men för att en statsförening af detta slag,
säger han, skall bära och icke brista kräfves
tillgodoseende af de väsentliga och oeftergifliga villkor, som
heta likställighet och organisering. Så länge
händelserna lämna oss oberörda, tror han väl att vår
skenbara förening skall kunna bära sig; men han finner
icke tänkbart att de skandinaviska rikena skola kunna
hållas utanför de omfattande stormaktskonflikter, han
är viss om förestå, och då — »låt blott en tillstötelse
inträffa, som för vår motståndskraft fordrade samfälld
styrka, om icke till annat ändamål, åtminstone för att
skänka effektivitet åt ord och underhandlingar: och
föreningens praktiska värdelöshet skulle genast visa sig.
Att lämna vår statsförening sådan hon är, det är att
låta henne brista.»

Med »likställighet» menar han icke någon pedantisk
likhet i alla formaliteter utan en lika fördelning mellan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:36:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sammanskil/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free