Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till 80 under starkaste hettan, ingen törst, ingen hufvudvärk
utan blott en tyngd i hela kroppen, att jag omöjel. kan lyfta
hufvudet. Men längden ma’ttar dock.
Ständigt återkommer denna klagan: tyngd i kropp och
själ, ständigt denna gnagande oro, som ökades inför den
minsta förändring i levnadsläge. På avflyttningen till
Gamla Uppsala tänkte han med bävan. »Sålunda har jag
hundrade gånger varit i beråd att avsäga mig min be#
fordran», skriver han d. 25 juni 1791 till Thunberg och
något senare (odat.): »Denna fasa [för luften] samt min
lika stora längtan att komma till Uppsala jämte omöjlig#
heten att komma levande dit förorsakar en daglig strid,
så häftig, att jag nästan förlorat förståndet». Det var
med Ödmann som med neurasteniker i allmänhet: tankarna
kretsade ständigt kring sjukdomen1 — » hypochondriacum
plura terrent quam premunt»2 -— och läkarnas tålamod
sattes på hårda prov3.
I ett odat. brev till Thunberg ger Ödmann en förkla#
ring på varför han helst höll sig i sängen: »Om jag bju#
der till att sitta, blir jag illa sjuk; men endast jag lutar
mig, kan jag läsa en bok eller tala med en vän under hela
febern». Så var Ödmann under mer än 40 år med obe#
1 I ett odat. brev till Thunberg grubblar han över sina krämpor:
»Det måtte wara Scorbutisk nervfeber. Jag har ock ondt i min sida.
Det är icke infantus lienis, utan snarare: Mesenterium, ty sidan är mjuk.
Stundom trodde jag det wara en fistel. Ej häftig wärk, utan blott dolor
obtusus».
2 Ödmann t. Thunberg d. 25 juni 1791.
3 Efter Bergius död rådfrågades assessor Strandberg, prof. Tingstadius
och dr Sparrman. Under uppsalatiden konsulterade Ödmann Thunberg,
Acrel och senare prof. Åkerman, vars goda humör betänkligt frestades av
ideliga bud från patienten i Svartbäcksgatan 17. (Jfr G. Svanberg,
Redovisning för en lång lefnad, sid. 91. Hdskr. i U. B., delvis publ. av H. Schiick.)
Acrels föreläsningar över tabes hypochondriaca (hdskr. i Karol. inst. bibi.)
verka nästan utdrag ur Ödmanns sjukjournal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
