Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturen återspeglar Guds allmakt, vishet och godhet;
den stämmer till andakt och vördnad inför Skaparens
majestät och lyfter själen under tillbedjan till Gud1. In?
gressen till inträdestalet i vetenskapsakademien för med
styrka fram denna synpunkt:
Äfven den, som blott med vanliga ögnekast åskådar den
oräkneliga mängd Naturalier, med hvilka Skaparen beklädt,
beprydt och riktat vår Planet, måste utan motsägelse vörda
en Allmagt, en Wishet, en rikedom, en mångfaldighet, som
tjusar ögat och upväcker det vidsträcktaste snilles förundran.
På naturvetenskapens förädlande inverkan hade Od?
mann en mycket bestämd tro. Det är alldeles i överens?
stämmelse med Linnés uttalanden, särskilt i »resorna»,
då Ödmann betecknar naturalhistorien som den ädlaste
sedelära eller då han försäkrar, att »man skall näppeligen
kunna uppvisa någon äkta naturkännare, som är eller
varit utmärkt fallen för utsvävningar»2.
Lika övertygad var Ödmann om naturvetenskapens
kulturella uppgift. Han ger ofta uttryck å{ sin mening
på ett sätt, som ända till ordalagen erinrar om Linné.
Denne gör en gång det tankeexperimentet, att utforskandet
av naturen vore ogjort, och uppvisar följderna3:
1 Jfr Linnés ord, att naturvetenskapen leder människan »raka vägen
till kunskap om hennes Skapares majestät, allmakt, allvetenhet och
barmhärtighet». (De curiositate naturali i vetenskapsakademiens Skrifter af Carl
von Linné sid. 263; cit. hos E. Malmeström, Linnés religiösa åskådning,
och Jöran Sahlgren, Linné som predikant (bägge i Sv. Linnésällskapets
Tidskr. V, resp. sid. 6 och 42).)
2 Memorial. I talet över Osbeck varieras samma tema (sid. 4):
»Naturforskarens öga skall i sin skådning fästas vid pligtens förbindelser. Det
ser alt på sin plats för en Skapares ändamål. Det ser alt böja sig under
Hans anordning. Skulle då, vid sådana betraktelser, den högre kraft,
som af Gudomlighetens egen ande ingjöts i en menniskosjäl, förslappas
till en onyttig länk i Skapelsens omäteliga kedja».
3 Tal wid Deras Kongl. Majesteters höga närwaro den 25 sept. 175g
(cit. i Levertins Carl von Linné, sid. 50). Jfr också Wästgöta-Resa, sid. 241.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
