Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För neologernas strävan att beskära antalet dicta pro#
bantia hade Domey bestämd sympati, om han än måste
ålägga sig en viss moderation1. Under sina senare år
blev Domey en smula mindre radikal. Arbetet i bibel#
kommissionen torde något ha modifierat hans exegetiska
ståndpunkt, som vid 17 90#talets mitt närmast sammanföll
med Gottlob Storrs, en av den äldre tiibingerskolans le#
dande bibelforskare2.
I nytestamentlig exegetik föreläste Johan Winbom, gam#
mal linnean och Ödmanns nära vän från studentåren. Över#
vägande receptiv till sin läggning är han som teolog ett
så gott som oskrivet blad3. Väl presiderade han för åt#
skilliga exegetiska dissertationer, men det är sannolikt,
att respondenterna i allmänhet varit författare4. I sin
oration vid 1793 års jubileum — Hodiernus exegeseos
sacrae status — framträder Winbom som en ganska
deciderad anhängare av den filologisk#historiska skolan
med dess betonande av »genius linguae, verus sensus
historicus et peregrinantes fideles».
Moralteologi föredrogs av Lars Palmberg, en man med
något gammaldags lärdomsrustning. Uppfödd vid Königs
Theologia positiva blev han på äldre dagar en smula libe#
1 Jfr De necessitate Ay.ptgstas in seligendis locis s:ae s:ae probantibus
(1791), där Domey (sid. 19) bl. a. nekar autenciteten av 1 Joh. 5:7.
2 O. Knös t. fadern d. 27 okt. 1794.
3 Wallquist karakteriserar honom i brev till Tengström d. 18 juli 1796:
beläsen och beskedlig, är icke ämnad til granskare, och Winboms
minnestecknare, rektor P. G. Boivie, säger med någon överdrift i sina Parentalia
(1832): »Winbomius noster nulla post se reliquit scripta, immortalitatem
sibi comparatura». Cornelius dityramb över Winbom (Svenska kyrkans
hist. eft. reform. II, sid. 162 f.) är ur vetenskaplig synpunkt svagt motiverad.
4 Så är avgjort fallet med De praestantia ethices christianae in finibus
hominis invicem conciliandis (1796), för vilken E. A. Almquist
responde-rade. Kants filosofi hade i Winbom ingen beundrare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
