Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tat med mera flit än han.» Som man kunde vänta har
Ödmann ingen sympati för den Bengel—JungsStillingska
apokalyptiken. »Bengel har jag icke läst», försäkrar han
d. 3 sept. 1802 Geringius.
Med kap. 9 upphör den tidshistoriska syftningen, och
uppenbarelseboken blir profetisk. Ödmann känner sig
nu mindre säker på vilken väg han bör gå — »sensum
non intelligo, itaque ad verbum verti». Endast i fråga
om det mycket omstridda 13 kap. har Ödmann några
verkligt aktuella privatfunderingar, som han i cit. brev
till Odhelius framlägger1. Aktstycket har sitt intresse,
mindre såsom uttryck för en genomtänkt exeges än som
exempel på uppenbarelsebokens hermeneutiska använd?
barhet:
i
Då jag upphörde att förklara, och nöjde mig med att blott
öfversätta, war min blick aldeles den, som Hr Assessorn
up-gifver. Jag tror, att Draken, som upstiger ur sin fångenskap,
utmärker ett tidehvarf, då den rena Gudsfruktan återgår till
hedendomen. Detta instämmer med planen. Huru det skall
skje, är väl omöjeligt att säga; men det är wist, att ett sådant
tidehvarf småningom upstiger. Låtom oss märka på tidens
tecken. Man började först beskjedligt. Kant mente ofelbart
wäl. Han skref mot Hume. Hans ändamål war att skrifva
mot Scepticismen; men hela hans förtjenst stadnade dervid,
att Scepticorum skäl för owisshet icke woro starkare än de
Christnas skäl för werkelighet. Han säger det sjelf, att han
ändtel. hunnit bevisa, att de, som neka en Gud, åtminstone
icke bättre bevisa sin sak än de som antaga. Derpå upträdde
Fichte. Han nekade Gud existera såsom substance. Under
detta metaphysiska uttryck låg han betäckt och gjorde Gud
1 Josef Sjöholms hypotes (a. a. sid. 440), att brevet till Odhelius
innebär en förskjutning i Ödmanns syn på apokalypsen, är knappast antaglig.
Angreppet på Kant—Fichte—Schelling är ett Ödmanns praeterea censeo,
ett konstant inslag i hans lärda korrespondens. Drakens applicering på det
filosofiska triumviratet torde väl Ödmann näppeligen ha funnit
vetenskapligt motiverad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
