- Project Runeberg -  Samuel Ödmann /
149

(1923) [MARC] Author: Henning Wijkmark
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Granskningen är stilistiskt mästerlig, i tonen skarp.
Efter en eloge åt det tidigare förslaget, som hade sin
styrka i »texternas knappt märkliga omflyttning», övergår
han till en ingående kritik av den företagna textrevisionen.
Ödmanns iver att väcka stämning mot förslaget var
uppenbar1. När de sakliga argumenten framförts, griper
han till känsloskäl: de gamla av menigheten så högt
skattade postillorna skulle inte längre kunna användas,
»de gamla namnen Kyndelsmässa, Michelsmässa, Allhel#
gonadag, vid vilka likväl allmogen i sin tidräkning fäst
en icke ogagnelig, icke heller snart förgäten uppmärk?
samhet» skulle försvinna.

Franzén svarade2 och på ettsätt, som röjer djupgående
olikhet i uppfattning. Mot Ödmanns intellektualistiskt
bestämda syn på evangeliet betonas, att detta »är icke
blott lära utan ett budskap, en historia, såsom en fram#
ställning i tiden»3. Franzéns replik var frän och onödigt
giftig. Här saknades varken anspelning på undervisningen
i seminariet eller förebråelser för »det trånga och kalla
begrepp, som han (Ödmann) fäster vid Jesu efterföljd»4.

facil och affabel man som herr Doctor Franzén kan vara så intagen af
sin plan, som har så mycket emot sig».

1 Journalen 1823, n:ris 36 och 38.

2 Ibdm 1823, n:ris 79, 80, 89, 91, 99 och 111.

3 Debatten i prästeståndet blev i själva verket ett eko av enviget i
Journalen. Hedrén uppvisade i ett briljant anförande (Prot. IX, sid. 90 ff.),
att förslaget markerade en gränslinje i fråga om evangelieuppfattning.
Ödmanns auktoritet åberopades energiskt av motståndarna, framför allt
Mathias Stenhammar, vilken mot en dogmatisk-historisk framställning
hävdade ordningen naturlig — uppenbarad religion såsom den
ändamålsenligaste (Prot. IX, sid. 47 ff.).

4 Det är naturligt, att Ödmann kände sig djupt sårad. I brev till
Wallmark d. 4 juli 1823 ger han uttryck åt sin bitterhet: »Så kan han
handtera sina bondbarn i Kumla, då han catechiserar, men i en Polemik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:36:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samod/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free